Blåkäxa

Djupt nere i Atlanten är det kallt och mörkt. Hit når nästan inget solljus och i detta dunkel lever blåkäxan, Sveriges minsta haj. Men blåkäxan är inte osynlig i djupet – den lyser. Med sitt kamouflagemönster av glödande sken är den ett smidigt rovdjur i djuphavet. Ljuset blir som ett språk. Ett sätt att synas – eller försvinna.

Kännetecken

Blåkäxan är en liten haj, den minsta hajarten i Sverige.  Den blir maximalt 60 cm lång, vanligen mindre än 45 cm. Den har beskrivits som sammetssvart undertill, svart/brunfärgad på ovansidan och kan skifta i violett. På undersidan kroppen sitter tätt med lysorgan – den enda broskfisken i Sverige som har sådana. Den har två taggar framför båda ryggfenorna och stora ögon med grön pupill. Stora ögon är vanligtvis en anpassning för fiskar som lever i mörker.

Utbredning

Blåkäxan är en liten djuphavslevande haj som förekommer i östra Atlanten och i Medelhavet. Ibland påträffas den i Skagerrak. Arten kan gå ner till 2500 m djup men lever huvudsakligen på eller nära mjukbottnar på mellan 200 och 500 meters djup. Födan består av kräftdjur, mindre fiskar, bläckfiskar och andra blötdjur samt maskar. Blåkäxorna föredrar djupt kallt vatten (2-8 grader) men de kan komma upp till grundare vatten och har observerats på 20 m djup.

Hot och utmaningar

Som alla broskfiskar är blåkäxan känslig för överfiske. Arten är rödlistad i Sverige och det finns inget fiske på den i svenska vatten. Den fångas ändå allt oftare, beroende på att djuphavstrålningen har ökat. Blåkäxan fångas då ofta som bifångst vid trålning efter räka, som den lever av.
Fångade levande exemplar bör släppas tillbaka, men det är oklart om de överlever. Eftersom hajar saknar revben är de extra känsliga för klämskador, och när ett tråldrag kan vara i upp till 12 timmar är risken för detta mycket stor. Studier I Portugal och Norge har visat att de allra flesta av blåkäxorna som fångas i trål antingen är döda eller i dåligt skick när de tas upp.