M/S Gripsholm

M/S Gripsholm.

Året 1925 stod Svenska Amerika Liniens första egna bygge klart: M/S Gripsholm, byggt i Newcastle. Fartyget blev en lite märklig blandning av modernt fartyg (det första Atlantfartyg som drevs av dieselmotorer) och en tillbakablickande nationalism i inredningen.

Med inspiration från svenska slott

Det var vanligt att man inredde de olika rummen i olika historiska stilar under den här tiden och M/S Gripsholm var inget undantag. Däremot blev det en tydlig svensk inredning, med inspiration från svenska slott från 1500- och 1600-talen. På väggarna hängde det porträtt på svenska kungar, adelsmän och andra figurer ur den svenska stormaktstiden.

​Inredningen av M/S Gripsholm gjordes av en engelsk arkitekt. I tidskriften Byggmästaren gjorde arkitekt Eskil Sundahl en kritisk analys och tyckte att M/S Gripsholms inredning var ett “beklagligt exempel på tom hotellgrannlåt” i engelsk 1500- och 1600-talsstil. Tydligen kunde det anses problematiskt att rederiet valt att inreda den nya och tekniskt så moderna amerikabåten i barock, rokoko och gustaviansk stil. När det nästföljande fartyget M/S Kungsholm sjösattes tre år senare fick det istället en mycket uppskattad interiör i art déco.

Men i tredje klass var allt detta mindre synligt. På bilden nedanför ser vi ett sällskapsrum för tredje klass.

​

Interiör från tredje klass sällskapsrum.

Ett värdigare sätt att resa

Med M/S Gripsholm kunde Svenska Amerika Linien erbjuda omfattande förbättringar av 3:e klass, antagligen för att konkurrera med de norska båtarna i Norska Amerikalinjen. Det fanns även kritik mot hur det brukade se ut ombord för de fattiga emigranterna, vilket förmodligen också spelade in. Man vill skapa ett värdigare sätt att resa. Bilderna är från Gripsholm, troligen andra hälften av 1920-talet. Men fortfarande på 1920-talet var det ovanligt med egna toaletter och badrum i hytterna – bara de 15 bästa hytterna hade det. Övriga passagerare, oavsett hur eleganta de var, behövde uppsöka gemensamma toaletter.

Det fanns förstås också en första klass, med rymliga och bekväma hytter och lyxiga sällskapsutrymmen. Det kan vi se på bilden nedanför.

Interiör från sovrummet i en lyxvåning ombord. Våningen omfattade sovrum, badrum. salong och bagagerum.

En akvarellmålning där vi ser M/S Gripsholms eleganta läs- och skrivrum för första klass​.

En resa på stormigt hav

Oavsett båtarnas lyx och bekvämlighet och oavsett vilka som åkte med, förblev Nordatlanten besvärlig. Vädret var inte alltid lika illa, men det var ofta mycket svårt. Det är inte ovanligt med 15 m höga vågor om det är en nordlig storm när man närmar sig New Foundland. Där möts golfströmmen och ishavsströmmen, och när vind och vågor går emot strömmarna pressas vågorna upp till höga höjder. Stora vågor kunde vräka även ganska stora fartyg som Drottingholm 45 grader ur kurs och därmed tvinga fartyget nästan tvärs emot sjöarna, vilket är farligt.

Det hände till och med att stora vågor nådde så högt att de krossade styrhyttens glas! Efter en storm kommenterade en styrman: ”En stabil lejdare av järn och med smala steg såg ut som om den hade körts genom en stenkross”. Just i de isbergsrika vattnen kring New Foundland är det ofta också dimmigt på grund av de två strömmarna som möts. Detta ledde till ökad försiktighet och ständiga signaler från mistluren ombord.

​Berättelser från passagerare

Lewi Petrus, den svenska pingströrelsens stora namn, reste till Amerika i svår sjögång. Han har ogillande berättat om hur han och hans sällskap slets ur en djuplodande teologisk diskussion av att hela sittgrupper med passagerare och allt kunde glida fram och tillbaka på mattorna, över de glasglatta golven. Hur vissa skrek för att de hade fått en hand i kläm och hur andra skrattade för att de tyckte det var roligt att åka fram och tillbaka.

Andra berättelser talar om folk som föll illa, hamnade i högar av människor, brutna ben och armar. En äldre dam ska även ha omkommit när hon föll ner för en trappa.

En kvinnlig passagerare berättade om hur hon ensam satte sig till bords under första middagen – alla andra var sjösjuka. Men snart blev hon också dålig och låg i hytten i två dagar. När hon till slut tillsammans med andra kom upp på däck mådde hon snart dåligt igen bara av att se de andra:

”man satt där och undrade om det inte kändes just så för den man som beklagar sig över ’kopparslagare’… själva sjösjukan var inte det värsta… värre föreföll av- och påklädningen under fartygets hårda krängningar… den enda gång jag verkligen känt fördelen av att vara kvinna… Mitt besvär var icke så litet, men hur redde sig en man vid ett sådant tillfälle med sina trånga och långa byxor?”

Vid en sådan sjögång fick man äta vid särskilda stormbord med höga kanter och inrutad yta. Dukarna var stänkta med vatten för att inte tallrikarna skulle glida, och det spelades särskilt klämmig musik under dessa tillfällen för att hålla humöret uppe. Trafiken blev säsongsbunden och den som inte var tvungen reste inte under vinterhalvåret. En finlandssvensk kvinna som reste västerut julen 1929 kommenterade: ”jag tror att man måste ha ett väldigt speciellt skäl för att resa över Atlanten under vintern”.

På varmare breddgrader

Det var dock inte enbart kalla nordatlantiska resor. M/S Gripsholm blev det första av Svenska Amerika Liniens fartyg som kom att användas för kryssningar, detta när emigrationen till USA avtog och rederiet försökte hitta nya sätt att använda fartygen. Premiärturerna gick till Medelhavet.

Nedanför ser vi en affisch från M/S Gripsholms Medelhavskryssning 1928. Den visar målade bilder på fartyget, exteriört och interiört, en Europakarta med rutten inritad samt text om fartyget.

Hälften av texten på affischen är placerad upp och ner, vilket antagligen är ett feltryck. På grund av detta är det troligt att den här versionen av affischen inte användes, men vi vet inte om en korrekt version av affischen trycktes och användes. Affischens kondition är mycket god vilket tyder på att den aldrig använts.

Affisch från M/S Gripsholms Medelhavskryssning 1928.

M/S Gripsholm under andra världskriget

M/S Gripsholm var ett av de få fartyg som kom att användas för krigsfångeutväxlingar under andra världskriget. Två gånger skedde detta i Göteborg, 1943 och 1944. Fotografiet nedanför visar ett montage av bilder från åren 1942-1945 då M/S Gripsholm deltog i utväxling av bland annat krigsfångar.

Fartyget var då chartrat av amerikanska staten och seglade för Röda Korset. I montaget som var ihopsatt 1945 syns bland annat skadade krigsfångar, sjukvårdspersonal och civila. Dessutom en bild på M/S Gripsholm då hon anländer i Frihamnen hösten 1944, lastad med tyska krigsfångar.

Fotomontage över M/S Gripsholm och utväxling av krigsfångar.

De vita svanarna

Båtarna var stadigt byggda för att klara Nordatlantens påfrestningar och M/S Gripsholm blev den verkliga trotjänaren och moderniserades flera gånger. Huvudmotorerna kom att fungera utan problem i 40 år, även inte fartyget blev kvar så länge i SAL. Fartygen målades vita 1931, innan dess var skroven alltid svarta. Delvis var detta en anpassning till kryssningar i varma vatten, där det är mer drägligt med vita skrov. Marknadsföringen anpassades och man började tala om fartygen som de vita svanarna och det blev en vana att skapa spännande svanskulpturer av is ombord.

M/S Gripsholm såldes vidare 1954 och skrotades 1966.

​

M/S Gripsholm lämnar New York 8 mars 1932. Fartyget syns från babord sida. I bakgrunden syns Manhattans skyskrapor.

Bilder från M/S Gripsholm

Det finns många bilder på M/S Gripsholm, dess interiör och resorna som alla berättar sin egen historia. Du hittar dem genom att botanisera i våra samlingar.