Berättelsen om hur redarsonen Lars Gathe från Onsala blev Karl XII gunstling och Sveriges mest framgångsrike kapare. Och varför Sjöfartsmuseets har en alldeles särskild koppling till piratskepp.
Lars Andersson Gathe, även kallad ”Lasse i Gatan”, föddes år 1689 på gården Gatan i Onsala. Han var son till Anders Börjesson Gathe som var sjökapten och redare. Vid faderns död tog Lars över rederirörelsen tillsammans med sin mor och bror. Bara 20 år gammal erhöll Lars Gathenhielm en fullmakt från Karl XII att bedriva en omfattande kaperiverksamhet som utgick från Göteborg. Med tiden blev han Sveriges mest framgångsrika kapare någonsin.
Kopia av en oljemålning av Lars Gathenhielm (1689 – 1718), avbildad av Spiros Xenos (1881 – 1963), Sjöfartsmuseet Akvariets samlingar.
I början av 1700-talet rasade det stora nordiska kriget mellan Karl XII Sverige och dess grannländer – ett krig som så småningom skulle leda till det svenska stormaktens fall. Konflikten pågick 1700-1721 och Sverige led med tiden allt svårare förluster, inte minst till havs. Från 1710 bedrevs därför kaparkrig i Skagerrak och Kattegatt. En kapare var en privat fartygsägare som hade kungens fullmakt att kapa fartyg som förde med sig kontraband, det vill säga varor och vapen som var nödvändiga för fiendens krigföring. Från början var det inte tänkt att detta skulle drabba neutrala länders fartyg, men med tiden kom det att ske allt oftare.
En kapare fungerade alltså som en slags licensierad pirat, som ett sjökrig på entreprenad.
Kaparfartygen tog nästan alla fartyg de kunde, förde in dem till Göteborg varefter en utredning tog vid för att klara ut ägare, last och destination. Om fartyget visade sig föra kontraband tillföll last och fartyg kaparen, som dock var skyldig att betala en del av vinsten till kronan. Med tiden lättades dessa bestämmelser och kaparkriget blev alltmer oinskränkt. En kapare fungerade alltså som en slags licensierad pirat, som ett sjökrig på entreprenad. Detta sätt att föra krig var vanligt i Europa under flera hundra år.
Oljemålning föreställande Gathenhielms kapare. Foto: Sjöfartsmuseet Akvariet
Lars och brodern Christian Gathe adlades så småningom ”Gathenhielm” för sina insatser. Deras kaperiverksamhet blev framgångsrik och Lars Gathenhielm ägde till slut mer än tjugo fartyg. Lars gifte sig med Ingela Hammar, också hon från Onsala. Lars hade vid en tidigare förfrågan om Ingelas hand fått svaret av hennes far:
Först när Onsala kyrka fått två torn får du gifta dig med Ingela!
Det låter som en saga och är troligen också det, men Lars bekostade faktiskt koret på kyrkan, med ett mindre torn. De fick också gifta sig, och i koret ligger de båda begravda idag. Tillsammans blev de ett mycket framgångsrikt par. Lars var en skicklig redare, kompetent på skepp och sjömän och inte minst med en hänsynslös och driven läggning. Ingela behärskade företagsekonomin bakom kaperierna, troligen hade hon som andra kvinnor från liknande familjer i Onsala fått lära sig detta. Karl XII överlät som tecken på sin uppskattning Amiralitetsvarvet, kallat Gamla Varvet, till Lars Gathenhielm. Gamla Varvet låg på en stor del av marken av det som idag är Sjöfartsmuseets tomt, Stigbergstorget, Amerikaskjulet och Fiskhamnen. På varvet underhöll Gathenhielm en del av sina fartyg, så man skulle kunna säga att Sjöfartsmuseet ligger på en plats där man jobbat med piratskepp.
Modell av en kaparefregatt som tillhörde Gathenhielm i slutet av 1600-talet. Modellen är byggd efter en ritning av fartyget som återfanns i Amsterdam, där det byggdes. Det är det enda svenska kaparfartyg som vi i detalj vet hur det såg ut. Modellen byggdes 1921 inför Jubileumsutställningen 1923 och visas i utställningen Hav av historier. Foto: Sjöfartsmuseet Akvariets arkiv.
Kaparkriget blev med tiden alltmer ohämmat och det var allmänt känt att Gathenhielm ibland kapade svenska fartyg, liksom att han smugglade varor. Ett flertal domstolsprocesser inleddes mot honom men hans kontakter och hans rikedom gjorde att han inte kunde fällas för några brott. Göteborg verkade vid den här tiden mer och mer laglöst och detta gjorde paret Gathenhielm impopulärt. Lars dog på våren 1718, bara 28 år gammal. Ingela fortsatte kaperiverksamheten i ytterligare tre år, så länge kriget varade. Efter Karl XII:s död på hösten 1718 och bytet av guvernör i Göteborg hade Ingela inte längre någon mäktig vän, och 1720-talet kantades av rättsliga strider. Gamla fordringsägare dök upp och försökte få ut så mycket som möjligt. Hon utkämpade ett antal processer i domstol och förlorade med tiden det mesta. Hon dog 1729, 36 år gammal.
Gathenhielmska huset vid Stigbergstorget, mittemot Sjöfartsmuseet Akvariet. Foto: Göteborgs stadsmuseums arkiv.
Paret ligger begravda i Onsala kyrka i var sin magnifik marmorkista. Troligen är kistorna av italienskt ursprung och köptes från Amsterdam för 44 000 daler silvermynt, vilket skulle motsvara omkring 100 miljoner kronor idag. En mängd spökhistorier har berättats kring paret. Man tänkte sig att när det åskade var det Lasse i Gatan som red – huvudlös – längs med Allmänna Vägen i Majorna, och det ansågs allmänt fortfarande i början av 1900-talet att han spökade i Gamla Varvsparken, där Sjöfartsmuseet ligger idag. Gathenhielmska huset vid Stigbergstorget byggdes enligt folktron av paret Gathenhielm, men huset fick sitt nuvarande utseende på 1740-talet av Lars Gathenhielms syster Anna Thalena och hennes make.
I vår utställning Hav av historier får du stifta bekantskap med människor på världshavet under 400 år. Förutom att fördjupa dig i berättelsen om Lars Gathenhielm kan du spana in Andrées polarbåt från Nordpolen, äventyraren Signe Berlins unika arkivfilmer – och mycket, mycket mer.