Andréexpeditionens fartyg Virgo lämnar Göteborg 1896. Besättningen bestod av 40 personer med Hugo Leopold Zachau som kapten. Foto: Sjöfartsmuseet Akvariets arkiv.
När fartyget Virgo lämnade Masthuggskajen i Göteborg sommaren 1896 kantades kajen av jublande folkmassor. Ombord fanns ingenjören Salomon August Andrée, fast besluten att bli först att nå Nordpolen med luftballong. Expeditionen skulle snart utvecklas till ett av de mest omtalade polaräventyren i svensk historia.
Under slutet av 1800-talet pågick en kapplöpning om att bli först till Nordpolen. Sveriges främsta hopp var ingenjören Salomon August Andrée, som planerade att nå dit med luftballongen Örnen.
Redan 1895 presenterade han sin idé för Vetenskapsakademien. Planen var att segla till Danskön vid Spetsbergen och därifrån flyga en styrbar vätgasballong till Nordpolen. Idén mottogs med stor entusiasm och namnkunniga sponsorer strömmade till. Affärsmannen Oscar Dickson, Alfred Nobel och kung Oscar II finansierade expeditionen.
Mot Spetsbergen
Förberedelserna skedde i Göteborg och den 7 juni 1896 avseglade Andréexpeditionen med fartyget Virgo från Masthuggskajen. Tillsammans med Andrée skulle meteorologen Nils Ekholm och fysik- och kemistudenten Nils Strindberg genomföra färden.
Middag ombord på Virgo vid Danskön 1896. Personer från vänster: Gösta Grönberg, Nils Strindberg, Nils Ekholm, Vilhelm Ekelund, Salomon August Andrée, Hugo Zachau och Svante Arrhenius. Foto: Sjöfartsmuseet Akvariets arkiv. Foto: Sjöfartsmuseet Akvariets arkiv
Men väl framme vid Spetsbergen fick ballongfärden avbrytas på grund av dåliga vindförhållanden. Efter det misslyckade försöket lämnade Nils Ekholm expeditionen. Han var kritisk till Andrées beräkningar och tvivlade på att ballongen skulle klara färden till Nordpolen.
Fotografi föreställande Andreés ballong när de lyfter vid Spetsbergen, 1897. Andrée hade fått upp ögonen för ballongflygning på världsutställningen i Philadelphia 1876. Han skaffade sedan en egen ballong, Svea, som han gjorde nio uppstigningar med mellan åren 1893–1895, varav fem i Göteborg. Foto: Sjöfartsmuseet Akvariets arkiv.
Ett andra försök
Andrée lyssnade inte på kritiken och ersatte Nils Ekholm med ingenjören Knut Fraenkel. Ett andra försök gjordes den 11 juli 1897. Ballongen lyfte från Spetsbergen, men släplinorna lossnade snart och möjligheten att styra färden gick förlorad.
Efter bara tre dagar i luften tvingades expeditionen landa på drivisen. Därefter inledde de tre männen en mödosam vandring över polarisen. Flera månader senare dog de på Vitön, långt från sitt mål.
En båt gjord i segelduk, som fanns i polarexpeditionens utrustning 1897. Båten var hopvikbar och visas i utställningen Hav av historier. Foto: Sjöfartsmuseet Akvariet arkiv.
Expeditionens tragiska slut
När expeditionens sista läger upptäcktes på Vitön 1930 hittades dagböcker, fotografier och utrustning som gjorde det möjligt att rekonstruera delar av färden. Än idag diskuteras vad som egentligen orsakade männens död.
I utställningen Hav av historier visas flera föremål från expeditionen som ger en bild av de utmaningar som mötte deltagarna under färden genom Arktis.
upptäck mer
Dramatik i en flaskpost
I utställningen Hav av historier möter du hundratals föremål och berättelser från världshavet under 400 år. Till exempel denna gripande flaskpost från maskinisten Ernst Josef Thorell, som skrevs mitt under ett dramatiskt skeppsbrott år 1918. Brevet är adresserat till hans hustru och avslutas med orden: ”Tack för ett helt lif i kärlek”. Flaskposten nådde till slut fram, men Ernst Josef själv återvände aldrig från havet..