basutställning

Fartyg i fokus

Fartyg, fartyg och mera fartyg!

I den här utställningen bjuder vi på både fakta, nostalgi, dramatiska fartygsöden och detaljrikt hantverk!

Många skulle nog säga att fartygsmodeller är hjärtat i ett sjöfartsmuseums samling. Välkommen att nörda ner dig i fartyg, fint hantverk och fantastiska fakta.

I utställningen kan du ta del av 30 fartygsmodeller som visar allt från en enkel stockbåt till gigantiska supertankers. Lär dig om varför ett fartyg flyter, se skillnad på en bark och en brigg och vad begrepp som örlog och ro-ro betyder.

Är du inte en fartygsnörd innan så finns det stor risk att du lämnar museet som en!

Visste du att vissa fartygsmodeller är 250 år gamla?

Läs om fartygen

Läs om allt från stockbåtar till örlogsfartyg! Listan uppdateras löpande så håll utkik efter nya spännande fartyg.

Stockbåt – alla båtars urmoder

Modellen föreställer en så kallad stockbåt, en kanot som är gjord av en trädstam som gröpts ur. Urholkade trädstammar hör till de allra äldsta båttyperna och har funnits i stora delar av världen. De används fortfarande på vissa ställen.  

Modellen har så kallade ”utriggare”, ett extra skrov på sidan, för att förbättra stabiliteten. På den här modellens utriggare står det en förvaringslåda och ett kar att ösa vatten med.  

Funktion: Fiske och transporter.

Byggd: Sedan urminnes tider.

Vikingaskepp, kungagrav och skatt

Sedan gammalt hade det i Gokstad, som ligger i Norge, pratats om att ”Kongshaugen” var en kungagrav med rika skatter. I slutet av 1880-talet bestämde sig markägaren för att börja gräva. Ryktet gick och snart kom arkeologer dit för att hjälpa till. Ur blåleran grävdes det fram ett helt vikingaskepp!  

Den här modellen ser ut att föreställa just det fyndet, Gokstadsskeppet. Skepp av den här typen byggdes i Norden under perioden 700-talet till 1100-talet. Fartyget har tolkats som ett krigsskepp, men kunde också användas för handel.  

Funktion: Handel och krigföring.

Byggd: 890 e Kr.

Sophia Albertina – en förlorad prinsessa

Modellen är gammal, vi vet inte hur gammal. Den föreställer ett större örlogsfartyg från mitten av 1700-talet, kanske är modellen från samma tid. (Om ett ord börjar med örlog handlar det om något militärt till sjöss. Ett örlogsfartyg är alltså ett militärt fartyg.) Troligen föreställer den fartyget Prinsessan Sophia Albertina som byggdes i Stockholm 1757–1766.  Skeppets uppgift var att ingå i sjöslag genom att ligga i linje med andra skepp och skjuta kanonskott mot fienden.  

Svenska Ostindiska Kompaniet gjorde 1766 om fartyget till ett handelsfartyg. Som ostindiefarare med namnet Lovisa Ulrica gjorde fartyget tre resor till Kina. 

Flottan köpte tillbaka fartyget 1783. Bara sju år senare inträffade en katastrofal olycka utanför Vinga i Göteborgs skärgård, och skeppet sjönk till botten. Över 300 personer dog. Vraket har aldrig hittats.  

Funktion: Krigföring och handel.

I drift: 1766-1790.

Byggd: 1757–1766, Stockholm.

Tosejlarn från Bohus-Björkö

Fiskaren Albin Larsson tillverkade den här modellen 1939 efter en typ av båt som användes i Södra Bohuslän under hela 1700-talet och till mitten av 1800-talet. Båtarna användes för att fiska med krok, men också för att segla hela vägen från Göteborg till danska Skagen, för att köpa rödspätta. Så står det på en lapp som låg i modellen. Det står också:   

”Ehuru eldplats saknades i båten och därav besättningen givetvis fick utstå svåra strapatser, bedrevs såväl fiske som köphandel långt in på året tills isen lade hinder i vägen.” 

Tänk dig en seglats över Kattegatt någon gång i november innan isen lagt sig. Inget vindskydd och ingen värmekälla. Det var kallt. Väldigt kallt. 

Som andra folkliga fiskebåtar kunde den här båttypen ha olika namn, men oftast kallades den för tvåseglare (eller tosejlare på bohuslänska) även om den kunde ha fler segel. 

Funktion: Fiskebåt och frakt.

Byggd: Runt 1700-1850 längs med Södra Bohuskusten.

S/S Kare – Från kunglig sommarutflykt till dödlig vinterstorm

Skeppsvarvet Götaverken var en av Göteborgs största arbetsgivare under 1900-talet och på 1930-talet var det faktiskt världens största varv. Här är det allra första fartyget som Götaverken byggde.  

Kare var en hjulångare som tillverkades 1847 till Stockholms örlogsstation. Men Kung Oscar I använde också fartyget till nöjesturer eller för att ta emot utländska kungligheter och presidenter. Till vardags bogserade Kare båtar på örlogsstationen.  

Senare såldes fartyget norröver, till Härnösand, där det byggdes om till passagerarfartyg och fick namnet Sven Dyring. En stormig decemberdag 1884 slets det loss från sina förtöjningar och drev i väg längs med Ångermanälven, strandade och gick inte att rädda.  

Funktion: Krigföring, nöje och bogsering.

Byggd Göteborgs mekaniska verkstad (som senare blev Götaverken).

I drift:  1847-1892.

Mathilda – Första kärleken

På gräsmattan framför museet står en staty som föreställer Dan Broström. 1918 donerade Broströmrederiet Ångfartygs AB Tirfing 1 miljon kronor för att ett Sjöfartsmuseum skulle byggas. Familjen Broströms förmögenhet tar sin början i detta fartyg.  

Modellen avbildar hans fars, Axel Broströms, första fartyg. En galeas byggd i Karlstad 1858 för frakter på Vänern, med samma namn som hans fru Mathilda. Rederiet A. Broström bildades och paret flyttade från Kristinehamn i Värmland till Göteborg. Vid Axels död 1905 tog sonen Dan över och utvecklade företaget till Sveriges största rederi, med fartygslinjer över hela världen. Koncernen ägde bland annat klassiska göteborgsrederier och varv som Svenska Amerika Linien, Svenska Lloyd, Eriksbergs mekaniska verkstad och Götaverken.  

Dan omkom i en bilolycka 1925 vid 55 års ålder. Hans fru Ann-Ida Broström överlevde honom i 40 år och kallades ibland Sveriges rikaste kvinna. Hon engagerade sig mycket i välgörenhet och var en känd profil i Göteborg.   

Funktion: Frakt.

Byggd: 1858 i Karlstad.

Gerda – Vilken gefla brigg!

Briggen var en mycket vanlig båttyp under 1800-talet. Men segelfartygen kom att ersättas av ång- och motorfartyg under 1900-talet. Just det här skeppet hette Gerda och byggdes i Gävle 1868. Fartyget hade hemmahamnar i Bohuslän under sin långa aktiva tid och har seglat från Orust till England många gånger.  

Gerda var faktiskt den sista seglande briggen i hela Europa när hon togs ur bruk 1930 och blev museifartyg i Gävle. 1951 sjönk Gerda, på väg till upphuggning. En helt ny brigg, med samma namn, byggdes i Gävle 1995–2008, efter ritningar av den här.  

Funktion: Handelsfartyg. 

I drift 1868–1930.

Byggd: I Gävle och nytillverkad Gävle 1995-2008.

En kraftfull blixt

Så här såg många båtar ut längs med kusten i Bohuslän, och egentligen runt hela Västerhavet, från mitten av 1800-talet till en bit in på 1900-talet. De användes mest inom fisket, men också till frakt eller som lotsbåtar (visar vägen i en hamn för gästande fartyg). 

Liknande båtar kan också kallas för däcksbåtar eller kosterbåtar. De var oftast 9–11 meter långa, stadiga och kraftigt byggda, nästan alltid i ek.  

Den här modellen föreställer Blixten, en båt som är inte så gammal. Den nytillverkades 1989–90 efter ritningar av en äldre garnbåt, alltså en båt som användes av fiskare för att åka ut och lägga garn (nät).  

Funktion: Fiskebåt, fraktbåt och lotsbåt.

Byggd: 1868 och  nytillverkad 1989–90.

S/S Oscar Dickson – En lyxlirare med dramatiskt liv

Det här passagerarfartyget gick från Stenpiren, mitt i Göteborg, vidare norrut längs kusten, till Strömstad, nästan hela vägen till Norge. Det var den lyxigaste ”kustångaren” som avgick från Stenpiren. Så lyxig att båtens fasettslipade glas, ”präktiga mattor” och den ”vackra Malmsjöflygeln” beskrevs i tidningen. 

Men S/S Oscar Dickson var otursförföljd. I december 1922 började fartyget brinna och två kvinnor dog. I januari 1927 krockade det med en norsk ångare och ett stort hål slets upp i skrovet. Och i april 1940 vreds båten sönder av isen på Sälöfjorden, norr om Göteborgs skärgård. Det blev slutet för denna en gång så tjusiga Göteborgsångare.  

Funktion: Passagerarfartyg.

I drift: 1877–1940. 

Byggd: Lindholmens varv i Göteborg.

Valle – Kusinen från Östergötland

Hamnen var en gång full av pråmar. När de ska flyttas behövs en stark och smidig bogserbåt som drar eller knuffar i väg dem, eftersom pråmar inte kan flytta på sig för egen maskin. Bogserbåtar kan förstås också bogsera andra fartyg vid behov. 

Mellan 1890 och 1931 byggdes femtio precis sådana här bogserbåtar på Lundby Mekaniska verkstad i Sannegårdshamnen, på motsatt sida älven från där du står nu. De femtio båtarna bogserade pråmar i Göteborgs hamn och många av dem användes så sent som på slutet av 1900-talet.  

Just den här modellen föreställer en båt som heter Valle och byggdes i Motala. Den har troligtvis inget mer med Göteborg att göra än att bogserbåtarna här såg precis likadana ut. 

Funktion: Bogserbåt.

Byggd: 1878 i Motala.

M/S Najaden – Om fartyg kunde tala

Najaden sågs under lång tid ofta vid Packhuskajen i Göteborgs hamn, där Casinot ligger idag.  

1886 började Najadens dramatiska liv. Till en början var det här ett ångfartyg som tog passagerare mellan Göteborg och Lübeck i norra Tyskland, med stopp längs svenska västkusten. Trafiken fortsatte även under Första världskriget och 1916 kolliderade det med ett tyskt fartyg. Missöde nummer 1. 

Mellan 1924 och 1936 trafikerade Najaden sträckan Göteborg–Fredrikshamn, som Sessanlinjens första färja. Från namnet Najaden tog sen Sessanlinjen sin logotyp – en sjöjungfru (najad). 1929 råkade fartyget ut för missöde nummer 2 när det gick på grund vid Vinga utanför Göteborg. 

1931 fick Najaden en ny mast med en bom som kunde lyfta ombord bilar. Åtta stycken fick plats.  

Fartyget såldes 1936 till Estland och det slutliga missödet inträffar 1941 när Najaden förliste av en minsprängning utanför Leningrad (som Sankt Petersburg hette då).  

Funktion: Passagerarfartyg. 

I drift: 1886–1941.  

Byggd: Lindholmens varv, Göteborg. 

S/S Ellida – En långlivad dalslänning

Alla fartyg ger sig inte ut på havet. Det här är ångbåten Ellida, som är byggd för att frakta mjöl längs med Dalslandskanal. Den gick mellan Upperuds valskvarn och Göteborgs hamn. Så fick båten smeknamnet Mjöellida.  

Ellida hade ett långt liv och gick upp och ner för Göta kanal många gånger. Men Ellida fraktade också andra saker, till exempel kalk och trämassa. Godset lastades om i Göteborg till andra fartyg, som tog lasten vidare ut i världen.  

När hon gjordes om till fritidsbåt på 1970-talet hade ångmaskinen redan bytts till en dieselmotor Båten hade också hunnit arbeta på andra orter i Vänern, till exempel för Silikaverken i Snäcke, Katrinefors pappersbruk och som isbrytare i Mariestad. 

Funktion: Lastfartyg, isbrytare, fritidsbåt.  

Byggd: 1901, Nya Upperuds valskvarn, Dalsland.

M/S Västtank – Full av energi

Varje år ankommer 2 500 fartyg till Göteborgs oljehamn. Här lossas hälften av all råolja som importeras till Sverige. En stor del av den oljan raffineras och blir drivmedel i form av bensin och diesel. 

Modellen visar fartyget Västtank i Ryahamnen 1987. Då användes hon just för olja, som ett bunkerfartyg i Göteborgs hamn, det vill säga ett mindre tankfartyg som kommer med drivmedel till de större fartygen, för att sedan tanka dem. En slags flytande bensinstation.  

Västtank var ett fartyg som blev gammalt. Det byggdes redan 1907 som ett ångfartyg för Göta Älv och döptes till Sigvard. 1952 byggdes hon om till bunkerfartyg och fungerade som det fram till 1994, när hon såldes vidare och senare hamnade i Dakar i Västafrika. 

Funktion: Först lastfartyg, senare tankfartyg.  

Byggd: 1907 Thorskogs Mekaniska verkstad.

S/S Saga – Till London med stil

Tidningen GT rapporterade 28 juni 1909 att Saga på sin första resa hade satt nytt rekord:  

”Därmed har Saga på ett lysande sätt inledt sin verksamhet och visat hvad hon duger till, ty det betyder att färden från London /…/ till Göteborg [gjorts på] under 38 timmar.” 

Saga byggdes i Newcastle 1909 och var Sveriges största ångfartyg för passagerare. Det övertogs 1919 av ett annat rederi, Svenska Lloyd, och blev det första av fyra fartyg med samma namn som gick på Svenska Lloyds linje Göteborg–London.  

Svenska Lloyd utvecklade en särskild stil där klass och tradition var viktigt. Resorna till England var en slags mini-kryssningar. Utvalda förstaklasspassagerare blev inbjudna att äta med befälhavaren och det berättas att förmögna göteborgare skickade sina skjortor med Svenska Lloyd-båtarna för tvätt i London. Leveranstiden var två veckor. 

S/S Saga såldes senare till Frankrike och övertogs av Italien under Andra världskriget. I maj 1943 torpederades Saga utanför Sicilien och sjönk.  

Funktion: Passagerarfartyg.  

I drift: 1909–1941.  

Byggd: Newcastle, England.

S/S Wilhelm Tham – Tuffar på

Wilhelm Tham är ett K-märkt fartyg som sedan 1912 tagit passagerare mellan Göteborg och Stockholm längs Göta kanal. Fram till 1965 hade båten ångmaskinen kvar och var då Sveriges sista ångfartyg i reguljärtrafik. År 2022 trafikerar det fortfarande kanalen, med plats för cirka 50 passagerare.  

Wilhelm Tham måttbeställdes och byggdes för att passa Göta kanals slussar. Båten ingick i en serie fartyg som döptes efter dåtidens kända smålänningar. Wilhelm Tham var en industriman som kring sekelskiftet 1900 var direktör för Husqvarnas vapenfabrik.  

Fartyget fick enorm medial uppmärksamhet när den 20-åriga Janni Brodersen och den danske miljardären Simon Spies, 61 år, gifte sig i maj 1983, och valde att fira smekmånad i miljardärsstil på den gamla båten. De hyrde den för sig själva och sin personal, lastade flera kilo iransk kaviar och 108 flaskor champagne.  

Funktion: Passagerarfartyg.  

I drift: 1912– 

Byggd: Motala verkstad.

M/S Formosa – Med fötterna på det torra

Här har vi ett fartyg från 1920 som fraktat varor för Svenska Ostasiatiska Kompaniet, och senare Svenska Orient Linien. Modellen är placerad i en flytdocka från Eriksbergsvarvet. Rederier och varv som alla tillhörde Broströmkoncernen.  

Formosa exporterade normalt trä, järn, papper och maskiner till Indien, Japan och Kina. Men under Andra världskriget fick fartyget andra uppgifter. Sverige kom överens med Tyskland och Storbritannien att svenska handelsfartyg skulle få gå säkert till framför allt Sydamerika. Formosa gjorde en sådan resa, som ”lejdbåt”, till och från Buenos Aires i Argentina via Montevideo i Uruguay, med djurfoder och hudar. Det var ett riskabelt äventyr med maskinhaveri, problem att få tag i olja och flyganfall. Men Formosa klarade sig oskadd hem till Göteborg.  

  Fartyget döptes efter Taiwan som 1920 hette Formosa. 1952 döptes båten om till Kinaland när den började gå för Svenska Orient Linien. Namn som slutar med   ”-land” är typiska för det rederiet.  

Drivs av motor.  

Funktion: Fraktfartyg. 

I drift: 1920–1959.

S/S Sydland – Sprängd, räddad och helad

Redan på sin jungfruresa från Baltimore till Göteborg, går Sydland på grund vid Hönö huvud, snubblande nära Göteborgs hamn. Fartyget sitter hopplöst fast med 8 800 ton kol i lasten. När sen en väldig storm blåser upp natten före julafton 1920 bryts Sydland itu av vindstyrkorna. Eftersom fartyget var nytt försökte man rädda det så gott det gick. Det gjordes tappra försök att få loss skeppet, men till slut fick det sprängas loss.  

Aktern bogserades till Göteborg och det stympade fartyget ingav en ”beklämmande känsla” enligt tidningen GT som var på plats. Men man kunde i alla fall rädda de dyrbara och nybyggda maskinerna.  

Vad som händer sedan är ganska unikt. Det byggs ett nytt förskepp som fogas samman med den räddade aktern. Den märkliga och komplicerade konstruktionen är ett av de mest uppmärksammade fartygsbyggena i Göteborgsvarvens historia. Det nya fartyget håller längre än det ursprungliga och skrotas först 1958 i Rotterdam. 

Funktion: Lastfartyg. 

I drift: 1920–1958. 

Byggd: Sunderland, England.

Doris från Kyrkesund

Om man blundar och tänker sig en roddbåt, tänker man nog på en sådan här, en ”doris”. 

Under 1900-talets första hälft massproducerades de för att användas i torskfisket utanför New Foundland i Kanada. De kallades då ”dories” och kunde staplas ombord på de större fartygen. I Bohuslän kom typen att kallas doris eller ”dåre”. Med en något förändrad konstruktion blev de populära både på väst- och östkusten i Sverige.  

Dorisen är lättrodd, bra på grunt vatten, oöm, billig och enkel att bygga. Man kan dessutom lätt sätta segel eller en utombordsmotor på den.  

Modellen är gjord 1987 av Bengt Pettersson, efter en riktig doris som roddes mellan Kyrkesund och Härön av en Axel Hermansson, någon gång på 1930-talet. 

Funktion: Fiske och transporter. 

Byggd: 1900-talets första hälft.

M/S Barranduna – Ett skepp kommer lastat

Rederiet Transatlantic har byggt flera styckegodsfartyg med samma namn: Barranduna. Det första såg ut ungefär så här. Med styckegods menar man varor som är lastade i lådor, tunnor och säckar – i motsats till bulklast, som spannmål, olja eller malm, som lastas löst i lastrum.  

Kajer och kranar utvecklades mycket över tid, men lastningen av fartygen gick i princip till på samma sätt i århundraden fram till det att containern slog igenom på 1970-talet. En eller flera typer av varor lyftes ombord och stuvades in i de olika lastrummen. Varje låda, tunna och säck fick lastas för sig, för hand.  

Transatlantic bildades 1904 och var verksamt i 90 år. Rederiet trafikerade tidigt Sydafrika och Australien. Man tog med sig svenska varor som trä, järn och maskinprodukter ut och återvände med till exempel frukt och fårull. 

Funktion: Fraktfartyg 

Byggd: 1942.

M/S Prinsessan Margaretha – En populär kunglighet

Innan Stena Line körde passagerare mellan Göteborg och Fredrikshamn gjorde Sessanlinjen det. Att åka med Sessanbåt ansågs vara lite fint. Borden hade vita dukar och stilen var vuxen. Vem som helst hade inte råd att tura till Danmark – inte förrän Stena Line kom in i bilden på 1960-talet, med en ny affärsmodell som byggde på shopping ombord och i Danmark. Låga, priser på kött, smör och sprit. Folkfest!  

M/S Prinsessan Margaretha, byggdes 1955 i Helsingör, som Sessanlinjens andra fartyg och första färja som bilar kunde köra ombord på. De 115 bilplatserna ombord räckte inte långt. Efter bara sju år på Kattegatt ersattes den av en ny ”sessa” som kunde ta fler bilar.  

M/S Prinsessan Marghareta såldes då först till Gotland (och döptes om till Thjelvar), sen till Vasa i Finland  där den som Wasa Express körde runt Östersjön fram till 1975. Vidare till Egypten som Al Anoud. Den kantrade i Jordanien 1984 och strandade i Suez 1990. Där höggs det till slut upp 1995. 

Drivs av motor. 

Funktion: Passagerar- och bilfärja.  

I drift: 1954–1990. 

Byggd: Helsingør Skibs og Maskinbyggeri A/S. 

M/S Portia – Profit och paragrafer

1948 ändrades lagen så att sjömäns arbetsdag blev åtta timmar, och inte tolv som tidigare. (De som jobbade på land hade haft 8-timmarsdag sedan 1920.) Rederierna behövde då öka antalet sjömän per fartyg. Det ledde till nya typer av fartyg, som kunde lasta mycket, men ändå var tillräckligt små så att de inte krävde större besättning. På det viset kunde rederierna behålla sin vinst. Portia var anpassat för den nya lagstiftningen och sådana fartyg kallades ”paragraffartyg”.  

Portia hade flera systerfartyg. Hon byggdes tillsammans med Cordelia, Silvia och Hermia. Senare kom Celia, Ofelia, Valeria och Octavia.  Alla med namn från Shakespeare-verk. 

Mellan turerna till England lassades (fylldes på) och lossades (tömdes) Portia i Majnabbehamnen, ungefär där Tysklandsterminalen ligger idag.  

Funktion: Fraktfartyg. 

Byggd: 1955 Uddevallavarvet.

M/S Vinia – Med efterlängtad leverans

Tankfartyget Vinia byggdes för Svenska Lloyd och rymde totalt 700 000 liter vin. Det var det första fartyget av sin sort.  

Vinet pumpades ombord från särskilda lageranläggningar i olika Medelhavshamnar och skeppades sedan till svenska Vin- och Spritcentralens anläggningar. Handelstidningen skrev i juni 1964 att eftersom fartyget inte skulle återkomma förrän till julen så ”får vi resten av året hålla till godo med 1 miljon liter.” 2021 skeppas 220 miljoner liter vin per år till Sverige.  

Efter vinkarriären såldes fartyget och rörde sig över hela världen. Med hemmahamn i både Beirut (där det skadades under inbördeskriget 1991), Västindien, Syrien och Tonga utanför Nya Zeeland försvinner plötsligt Vinia 2009 ur fartygslistorna. 

Funktion: Lastfartyg. 

Byggd: 1955.

M/S Winter Water – Tog det kallt

Livsmedel, som till exempel bananer och fisk, behöver hållas kylda under långa transporter från söder till norr. Modellen föreställer ett av Sahlénrederiernas många kylfartyg. Winter Water var ett flexibelt sådant och en gång det snabbaste i världen. För att fartyget inte skulle gå tomt i någon riktning fraktade fartyget även andra varor utan problem. Ofta bilar och containers.       Fyra likadana fartyg byggdes på Arendalsvarvet här i Göteborg, och två i Landskrona. Dessa var de sista kylfartyg som byggdes vid svenska varv.     Hösten 2009 höggs fartyget upp på en så kallad skeppskyrkogård i Indien efter att ha fraktat varor i 30 år. 

Funktion: Lastfartyg. 

I drift: 1978–2009.

Byggd: Öresundsvarvet.

M/S Thebeland – En effektiv japanare i medelhavet

Thebeland var ett ro-ro-fartyg byggt för att frakta varor i Medelhavet. Godset lastades akterut och däckshuset (där båten styrs ifrån) placerades därför längst fram på skeppet. Fartyget var utrustat med egna truckar för stuvning av lasten. Det hade också en egen 25 tons kran och sned ramp i aktern, för att kunna lasta när fartyget låg vid raka kajer. Det här var ett nytt sätt att tänka och innovationerna kom till för att effektivisera lassningen och lossningen.  

Ytterligare fem fartyg byggdes i denna serie: Timmerland, Tyrusland, Vasaland, Vegaland och Vikingaland. 

Funktion: Fraktfartyg. 

I drift: 1978–2013.  

Byggd: Ichihara, Japan.

M/S Stena King – Maximal last med minimal besättning

Denna typ av tankfartyg, kallas också supertankers. De fraktar jättestor värdefull last som till exempel olja, med en extremt liten besättning. Det maximerar rederiernas vinst. Stena King var det femte största fartyget i världen, 378 meter långt, när det köptes av Stena 1988. Nästa steg i utvecklingen är att bygga obemannade supertankers, för att spara in på löner och förbättra säkerheten. 

Modellen är något mindre än modellen av Barranduna, men de är byggda i olika skala. I verkligheten är Stena King nästan fyra gånger så stor som styckegodsfartygen som gick över Atlanten på 1940-talet. Och jämfört med Chapmans Ostindiefarare är Stena King ungefär sju gånger så stor – men kräver inte en besättning på 144 personer som 1700-talsskeppen gjorde. 

Funktion: fraktfartyg/oljetanker. 

Byggd: 1978, Taiwan.

M/S Sigyn – Med riskfyllt uppdrag

Från 1982 till 2013 åkte Sigyn längs Sveriges kust och gjorde samma stopp om och om igen: Ringhals, Oskarshamn, Forsmark. Ibland också Barsebäck och Nyköping. M/S Sigyn var specialbyggd för sitt enda uppdrag: att transportera det farliga kärnavfallet från Sveriges kärnkraftverk till ett lager i Oskarshamn. Där kyls det radioaktiva avfallet ner, 30 meter djupt ner i berget. Efter 40 år flyttas det till slutförvaring.  

Sigyn har mötts av protester från miljöorganisationer många gånger. Förvaringen och den kärnkraftsproducerade elen är ständigt omdiskuterat. 

2013 blev M/S Sigyn ersatt av M/S Sigrid. 2015 blev Sigyn upphuggen på Donsö, i skärgården utanför Göteborg.  

Funktion: Atomsopfartyg 

I drift: 1982-2013 

Byggd: Le Havre, Frankrike.

HSC Sea Catamaran – En färja som höjde tempot

Den här katamaranen och snabbfärjan tog shoppingsugna passagerare mellan Göteborg och Frederikshavn 1997–2000. Färjan drevs av det brittiska företaget Sea Cat, som konkurrerade med Stena Line genom kortare restid. Med den nya katamaranen tog resan till Danmark bara 1 timme och 45 minuter i stället för tre och en halv timme. Konkurrensen gjorde att även Stena Line tvingades skaffa en snabbfärja.  

Detta var den sista linjen mellan Sverige och Danmark som startades och drevs med hjälp av taxfreeförsäljning. När EU bestämde att varor skulle säljas med moms mellan länder blev trafiken olönsam och linjen lades ner i augusti 2000. Idag är det bara Stena Line som trafikerar sträckan, och de tjänar framför allt pengar på lastbilstrafiken. Stenas katamaran har länge legat still vid kajen eftersom den är för dyr i drift. HSC Sea Catamaran går numera mellan Buenos Aires och Montevideo. 

Funktion: Passagerarfartyg. 

Byggd: 1992, Australien.

M/S Otello – Ett flytande parkeringshus

Över 200 000 nya bilar passerar Göteborgs hamn varje år. Från Göteborg exporteras Volvobilar, och andra bilmärken kommer hit från andra länder. Othello syntes ofta i Göteborgs hamn innan Walleniusrederierna sålde fartyget till USA 2005. 

Otello är ett biltransportfartyg som kan lasta upp emot 6000 bilar. Det kan jämföras med den största Stenafärjan som kan ta 300 bilar. Det finns ännu större bilfartygen som kan lasta mer ändå, över 8500 bilar på en gång. Båtarna är höga och fyrkantiga eftersom man ska få plats med så många bilar som möjligt. Otello har 12 däck och 4 är hissbara för att kunna anpassas efter lastens storlek. Inuti står bilarna tätt packade, ungefär som i ett parkeringshus. 

Funktion: Fraktfartyg. 

Byggd: 1992, Japan.

E/S Orcelle – Vind i nya segel?

Det finns många projekt för att göra sjöfarten mer miljövänlig. Orcelle är ett av dessa projekt. Skeppsbyggare, miljöexperter och industridesigners fick i början av 2000-talet i uppdrag att skissa på ett framtida fartyg som inte orsakar några utsläpp. Den här modellen är från 2005 och då tänkte man sig ett fartyg som var 250 meter långt och kunde frakta 10 000 bilar. Det skulle drivas med hjälp av förnyelsebar energi från sol, vind, vågor och vätgas. Rederiet som utvecklat konceptet hoppas att det ska finnas en sjösatt Orcelle 2025. Det ska frakta 7000 bilar, med vind i metallsegel som roteras och fälls ut mekaniskt. 

Funktion: Konceptmodell.

FÖREMÅLSSAMLINg

Läs mer om fartygsutrustning och fartygsporträtt

Fartygsutrustning, fartygsporträtt, fartygsmodeller och varvssamling från handelssjöfart finns i museets samlingar.

Läs mer om fartygssamlingen