Fartyg i fokus

Modellen föreställer en så kallad stockbåt, en kanot som är gjord av en trädstam som gröpts ur. Urholkade trädstammar hör till de allra äldsta båttyperna och har funnits i stora delar av världen. De används fortfarande på vissa ställen.

Modellen har så kallade ”utriggare”, ett extra skrov på sidan, för att förbättra stabiliteten. På den här modellens utriggare står det en förvaringslåda och ett kar att ösa vatten med.

Funktion: Fiske och transporter.

Byggd: Sedan urminnes tider.

Sedan gammalt hade det i Gokstad, som ligger i Norge, pratats om att ”Kongshaugen” var en kungagrav med rika skatter. I slutet av 1880-talet bestämde sig markägaren för att börja gräva. Ryktet gick och snart kom arkeologer dit för att hjälpa till. Ur blåleran grävdes det fram ett helt vikingaskepp!

Den här modellen ser ut att föreställa just det fyndet, Gokstadsskeppet. Skepp av den här typen byggdes i Norden under perioden 700-talet till 1100-talet. Fartyget har tolkats som ett krigsskepp, men kunde också användas för handel.

Funktion: Handel och krigföring.

Byggd: 890 e Kr.

Modellen är gammal, vi vet inte hur gammal. Den föreställer ett större örlogsfartyg från mitten av 1700-talet, kanske är modellen från samma tid. (Om ett ord börjar med örlog handlar det om något militärt till sjöss. Ett örlogsfartyg är alltså ett militärt fartyg.) Troligen föreställer den fartyget Prinsessan Sophia Albertina som byggdes i Stockholm 1757–1766. Skeppets uppgift var att ingå i sjöslag genom att ligga i linje med andra skepp och skjuta kanonskott mot fienden.

Svenska Ostindiska Kompaniet gjorde 1766 om fartyget till ett handelsfartyg. Som ostindiefarare med namnet Lovisa Ulrica gjorde fartyget tre resor till Kina.

Flottan köpte tillbaka fartyget 1783. Bara sju år senare inträffade en katastrofal olycka utanför Vinga i Göteborgs skärgård, och skeppet sjönk till botten. Över 300 personer dog. Vraket har aldrig hittats.

Funktion: Krigföring och handel.

I drift: 1766-1790.

Byggd: 1757–1766, Stockholm.

Fiskaren Albert Larsson tillverkade den här modellen 1939 efter en typ av båt som användes i Södra Bohuslän under hela 1700-talet och till mitten av 1800-talet. Båtarna användes för att fiska med krok, men också för att segla hela vägen från Göteborg till danska Skagen, för att köpa rödspätta. Så står det på en lapp som låg i modellen. Det står också: ”Ehuru eldplats saknades i båten och därav besättningen givetvis fick utstå svåra strapatser, bedrevs såväl fiske som köphandel långt in på året tills isen lade hinder i vägen.”

Tänk dig en seglats över Kattegatt någon gång i november innan isen lagt sig. Inget vindskydd och ingen värmekälla. Det var kallt. Väldigt kallt. Som andra folkliga fiskebåtar kunde den här båttypen ha olika namn, men oftast kallades den för tvåseglare (eller tosejlare på bohuslänska) även om den kunde ha fler segel.

Funktion: Fiskebåt och frakt.

Byggd: Runt 1700–1850 längs med Södra Bohuskusten.

Skeppsvarvet Götaverken var en av Göteborgs största arbetsgivare under 1900-talet och på 1930-talet var det faktiskt världens största varv. Här är det allra första fartyget som varvet byggde.

Kare var en hjulångare som levererades 1847 till Stockholms örlogsstation. Hon kom att användas såväl som bogserbåt som kunglig lustjakt, för nöjesturer och för att ta emot utländska kungligheter och presidenter. Hon kom att användas av både kung Oscar I och Kung Karl XV.

Redan år 1867 utrangerades Kare som blivit omodern och flottan sålde senare fartyget till C. F. Hägg i Härnösand, där det byggdes om till passagerarfartyg och fick namnet Sven Dyring. många år gick hon i trafik mellan Nyland och Sollefteå och mellan Strinne och Härnösand. I december 1884 slet hon sina förtöjningar vid kajen i Härnösand under en storm och strandade vid Murbergsudden. Flera bärgningsförsök gjordes men inget lyckades, 1892 skrotades hon slutligen på plats.

Funktion: Nöje och bogsering.

Byggd Göteborgs mekaniska verkstad (som senare blev Götaverken).

I drift: 1847–1884.

På gräsmattan framför museet står en staty som föreställer Dan Broström. 1918 donerade Broströmrederiernas moderbolag, Ångfartygs AB Tirfing 1 miljon kronor för att ett Sjöfartsmuseum skulle byggas. Familjen Broströms förmögenhet tar sin början i detta fartyg.

Modellen avbildar hans fars, Axel Broströms, första fartyg. En galeas byggd vid Jäveröns Varv vid Karlstad 1858 för frakter på Vänern och ner längs Göta älv till Göteborg. Axel köper fartyget med samma namn som hans fru Mathilda år 1865. Därmed läggs grunden till Broströms rederiverksamhet.

Paret Broström flyttade år 1882 från Kristinehamn i Värmland till Göteborg. Vid Axels död 1905 tog sonen Dan över och utvecklades verksamheten mycket kraftigt, bland annat genom inrättandet av Svenska Amerika Linien 1915. Förutom rederier ägde Broströms även varvsindustrierna Eriksbergs Mekaniska Verkstad och Götaverken samt verkstadsföretagen Esab och Gunnebo. Dan omkom i en bilolycka 1925 vid 55 års ålder. Hans fru Ann-Ida Broström överlevde honom i 40 år och kallades ibland Sveriges rikaste kvinna. Hon engagerade sig mycket i välgörenhet och var en känd profil i Göteborg.

Funktion: Frakt.

Byggd: 1858 i Karlstad.

Briggen var en mycket vanlig båttyp under 1800-talet. Men segelfartygen kom att ersättas av ång- och motorfartyg under 1900-talet. Det här skeppet hette Gerda och byggdes vid O. A. Brodins varv i Gävle. Gerda sjösattes 1868 och beställare var ett rederi i Mollösund på Orust i Bohuslän under sin långa aktiva tid var briggen hemmahörande, förutom i Mollösund, även i Morlanda, Råå, Malmö, Göteborg och Pataholm. Hennes sista säsong i trafik var 1930, så hon gjorde två resor med trä till Danmark.

Gerda var den sista seglande briggen i hela Europa när hon togs ur bruk 1930 och blev museifartyg i Gävle. Hösten 1950 var hon i så dåligt skick att man fick sluta med museiverksamheten. Hon sprängdes slutligen 1959. En helt ny brigg, med samma namn, byggdes i Gävle 1995–2006, efter ritningar av den här. Tyvärr var det svårt att få verksamheten med det nybyggda fartyget att gå runt och 2010 gick verksamheten i konkurs. Gerda såldes till Finland där fartyget användes för kryssningar i finka viken. 2016 såldes Gerda åter igen och nu till en campingägare som lade fartyget vid en brygga i närheten av campingplatsen fartyget var nu i dåligt skick och 2023 sjunk fartyget och inget annat återstod än att hugga upp det.

Funktion: Handelsfartyg.

I drift 1868–1930.

Byggd: I Gävle och nytillverkad Gävle 1995–2006.

Så här såg många båtar ut längs med kusten i Bohuslän, och egentligen runt hela Västerhavet, från mitten av 1800-talet till en bit in på 1900-talet. De användes mest inom fisket, men också till frakt eller som lotsbåtar. Den här båten är en garnbåt men typen kallas även för däcksbåtar eller kosterbåtar. De var oftast 9–11 meter långa, stadiga och kraftigt byggda, nästan alltid i ek. Den här modellen föreställer Blixten, en båt som är inte så gammal. Den byggdes 1989–90 för Föreningen Allmogebåtar efter ritningar av en äldre garnbåt, alltså en båt som användes av fiskare för garnfiske efter främst sill och makrill.

Funktion: Fiskebåt, fraktbåt och lotsbåt.

Byggd: 1868 och nytillverkad 1989–90.

Det här passagerarfartyget gick från Stenpiren, mitt i Göteborg, vidare norrut längs kusten, till Strömstad, nästan hela vägen till Norge. Det var den lyxigaste ”kustångaren” som avgick från Stenpiren. Så lyxig att båtens fasettslipade glas, ”präktiga mattor” och den ”vackra Malmsjöflygeln” beskrevs i tidningen.

S/S Oscar Dickson hade en lyckosam period utan olyckor i många år men i december 1922 började fartyget brinna och två kvinnor omkom. I januari 1927 kolliderade hon med en norsk ångare och ett stort hål slets upp i skrovet. Fartyget sjunker men kunde bärgas och genomgick en omfattande reparation och modernisering. I april 1940 vreds båten sönder av isen på Sälöfjorden, norr om Göteborgs skärgård men även denna gång blev hon bärgad och reparerad.

Oscar Dickson var i reguljär fart längs Bohuskusten ända tills 1952 då hon chartrades ut för trafik mellan Luleå och Vasa, Finland. 1954 såldes hon till Helsingborg och sattes in i trafik över Öresund med namnet Bellevue. Men nu var slutet nära för den en gång så tjusiga Göteborgsångare två år senare såldes hon till upphuggning i Hamburg.

Funktion: Passagerarfartyg.

I drift: 1877–1956.

Byggd: Lindholmens varv i Göteborg.

Najaden sågs under lång tid ofta vid Packhuskajen i Göteborgs hamn.

1886 började Najadens dramatiska liv. Till en början var det här ett ångfartyg som tog passagerare mellan Göteborg och Lübeck i norra Tyskland, med stopp längs svenska västkusten. Trafiken drevs av rederiet Hallands Ångbåts AB bildat 1850 med säte i Halmstad. 1924 övertogs bolaget av Broströmskoncernen och samma år sattes Najaden in i trafik mellan Göteborg och Frederikshavn en trafik som tidigare drivits av danska redare. 1931 fick Najaden en ny mast med en bom som kunde lyfta ombord bilar, åtta bilar fick plats.

1935 fann man linjen tillräckligt säker, för att genomföra bolagsbildningen för det rederi som blev Rederi AB Göteborg-Fredrikshavn-Linjen, GFL (populärt kallad Sessanlinjen). Från namnet Najaden tog sen Sessanlinjen sin logotyp – en sjöjungfru (najad).

Najaden såldes 1936 till Estland, efter att M/S Kronprinsessan Ingrid, Sessanlinjens första egna fartyg levererats .1941 förliste Najaden under sitt nya namn Rhuno efter en minsprängning utanför Leningrad (nuvarande Sankt Petersburg).

Funktion: Passagerarfartyg.

I drift: 1886–1941.

Byggd: Lindholmens varv, Göteborg.

Alla fartyg ger sig inte ut på havet. Det här är ångbåten Ellida, som är byggd för att frakta mjöl längs med Dalslandskanal. Den gick mellan Upperuds valskvarn och Göteborgs hamn. Så fick båten smeknamnet Mjöellida. Ellida hade ett långt liv och gick ett oräkneligt antal gånger längs Dalslands kanal och Göta älv. Ellida fraktade också andra saker, till exempel kalk och trämassa. Godset lastades om i Göteborg till andra fartyg, som tog lasten vidare ut i världen.

När hon ändrades till fritidsfartyg på 1970-talet hade ångmaskinen redan bytts till en dieselmotor. Fartyget hade tjänstgjort även på andra orter i Vänern, till exempel för Silikaverken i Snäcke, Katrinefors pappersbruk och som isbrytare för Kooperativa förbundet i Mariestad. Ellida är fortfarande registrerat i Transportstyrelsens båtregister och ligger troligen fortfarande i Vassbotten i närheten av Vänersborg där hon legat sedan 1970-talet.

Funktion: Lastfartyg, isbrytare, fritidsbåt.

Byggd: 1901 vid Götaverken för Nya Upperuds valskvarn, Dalsland.

Varje år ankommer ca 2200 tankfartyg och totalt hanteras här över 22,3 miljoner ton energiprodukter i Göteborgs oljehamn eller energihamn som man nu säger. Här lossas hälften av all råolja som importeras till Sverige. En stor del av den oljan raffineras och blir drivmedel i form av bensin och diesel.

Modellen visar fartyget Västtank i Ryahamnen 1988. Då användes hon just för olja, som ett bunkerfartyg i Göteborgs hamn, det vill säga ett mindre tankfartyg som kommer med drivmedel till de större fartygen, för att sedan tanka dem. En slags flytande bensinstation.

Västtank var ett fartyg som blev gammalt. Det byggdes redan 1907 som ett ångfartyg för Göta Älv och döptes till Sigvard. 1952 byggdes hon om till bunkerfartyg och fungerade som det fram till 1994, när hon såldes vidare och senare hamnade i Dakar i Västafrika som tanker för dricksvatten! Man kan fråga sig hur man fick rent tankarna från olja efter så många år?

Funktion: Först lastfartyg, senare tankfartyg.

Byggd: 1907 Thorskogs Mekaniska verkstad.

Tidningen GT rapporterade 28 juni 1909 att Saga på sin första resa hade satt nytt rekord:

”Därmed har Saga på ett lysande sätt inledt sin verksamhet och visat hvad hon duger till, ty det betyder att färden från London /…/ till Göteborg [gjorts på] under 38 timmar.”

Saga byggdes i Newcastle 1909 för Ångfartygs aktiebolaget Thule och var då Sveriges största ångfartyg för passagerare. Bolaget övertogs 1916 av rederiet Svenska Lloyd, och blev det första av fyra fartyg med samma namn som gick i trafik för Svenska Lloyd. I en period mellan 1916 och 1919 seglade Saga på en exotisk linje mellan New York och Rio de Janeiro där en av passagerna var den berömda operasångaren Enrico Caruso. Hon byggdes sedan om med större passagerarinredning och sattes in på linjen mellan Göteborg och London.

Svenska Lloyd utvecklade en särskild stil där klass och tradition var viktigt. Resorna till England var en slags mini-kryssningar. Utvalda förstaklasspassagerare blev inbjudna att äta med befälhavaren och det berättas att förmögna göteborgare skickade sina skjortor med Svenska Lloyd-båtarna för tvätt i London. Leveranstiden var två veckor.

S/S Saga såldes senare till Frankrike och övertogs av Italien under Andra världskriget. I maj 1943 torpederades Saga utanför Sicilien och sjönk.

Funktion: Passagerarfartyg.

I drift: 1909–1943.

Byggd: Newcastle, England.

Wilhelm Tham är ett K-märkt fartyg som sedan 1912 tagit passagerare mellan Göteborg och Stockholm längs Göta kanal. Fram till 1965 hade båten ångmaskinen kvar och var då ett av Sveriges sista ångfartyg i reguljärtrafik. År 2022 trafikerar det fortfarande kanalen, med plats för cirka 50 passagerare.

Wilhelm Tham måttbeställdes och byggdes för att passa Göta kanals slussar. Båten ingick i en serie fartyg som döptes efter dåtidens kända smålänningar. Wilhelm Tham var en industriman som kring sekelskiftet 1900 var direktör för Husqvarnas vapenfabrik.

Fartyget fick enorm medial uppmärksamhet när den 20-åriga Janni Brodersen och den danske miljardären Simon Spies, 61 år, gifte sig i maj 1983, och valde att fira smekmånad i miljardärsstil på den gamla båten. De hyrde den för sig själva och sin personal, lastade flera kilo iransk kaviar och 108 flaskor champagne.

Funktion: Passagerarfartyg.

I drift: 1912–

Byggd: Motala verkstad.

Här har lastmotorfartyget Formosa som levererades 1920 till Svenska Ostasiatiska Kompaniet. Fartyget är under reparation i en av flytdockorna vid Eriksbergs varv. Rederi och varv som båda tillhörde Broströmkoncernen.

Formosa gick normalt i linjetrafik till Indien, Japan och Kina med last av trä, järn, papper och maskiner. Men under Andra världskriget fick fartyget andra uppgifter. Sverige kom överens med Tyskland och Storbritannien att svenska handelsfartyg skulle få gå säkert till framför allt Sydamerika. Formosa gjorde en sådan resa, som ”lejdbåt”, till och från Buenos Aires i Argentina via Montevideo i Uruguay, med djurfoder och hudar. Det var ett riskabelt äventyr med maskinhaveri, problem att få tag i olja och flyganfall. Men Formosa klarade sig oskadd hem till Göteborg.

Fartyget döptes efter dagens Taiwan som 1920 hette Formosa. 1952 döptes fartyget om till Kinaland när den började gå för ett annat av Broströms rederier, Svenska Orient Linien. Namn som slutar med ”-land” är typiska för det rederiet.

Funktion: Fraktfartyg.

I drift: 1920–1959.

Redan på sin jungfruresa från Baltimore till Göteborg, går Sydland på grund vid Hönö huvud, snubblande nära Göteborgs hamn. Fartyget sitter hopplöst fast med 8 800 ton kol i lasten. När sen en väldig storm blåser upp natten före julafton 1920 bryts Sydland itu av vindstyrkorna.

Eftersom fartyget var nytt försökte man rädda det så gott det gick. Det gjordes tappra försök att få loss Sydlands värdefulla akterskepp, med maskineriet, men till slut fick det sprängas loss från förskeppet. Fiskarbefolkningen på Hönö kunde sedan i många år bärga värdefullt stenkol från det sjunkna förskeppet. Aktern bogserades till Göteborg och det stympade fartyget ingav en ”beklämmande känsla” enligt tidningen GT som var på plats. Men man kunde i alla fall rädda det dyrbara och nybyggda maskineriet.

Vad som händer sedan är ganska unikt. Det byggs ett nytt förskepp som fogas samman med den räddade aktern vid Eriksbergs varv. Den märkliga och komplicerade konstruktionen är ett av de mest uppmärksammade fartygsbyggena i Göteborgsvarvens historia. Det nya fartyget håller längre än det ursprungliga och skrotas först 1958 i Rotterdam.

Funktion: Lastfartyg.

I drift: 1920–1958.

Om man blundar och tänker sig en roddbåt, tänker man nog på en sådan här, en ”doris”.

Under 1900-talets första hälft massproducerades de för att användas i torskfisket utanför New Foundland i Kanada. De kallades då ”dories” och kunde staplas ombord på de större fartygen. I Bohuslän kom typen att kallas doris eller ”dåre”. Med en något förändrad konstruktion blev de populära både på väst- och östkusten i Sverige.

Dorisen är lättrodd, bra på grunt vatten, oöm, billig och enkel att bygga. Man kan dessutom lätt sätta segel eller en utombordsmotor på den.

Modellen är byggd 1987 av Bengt Pettersson, efter en riktig doris som roddes mellan Kyrkesund och Härön av en Axel Hermansson, någon gång på 1930-talet.

Funktion: Fiske och transporter.

Byggd: 1900-talets första hälft.

Rederiet Transatlantic har byggt flera styckegodsfartyg med samma namn: Barranduna. Det första såg ut ungefär så här. Med styckegods menar man varor som är lastade i lådor, tunnor och säckar – i motsats till bulklast, som spannmål, olja eller malm, som lastas löst i lastrum.

Kajer och kranar utvecklades mycket över tid, men lastningen av fartygen gick i princip till på samma sätt i århundraden fram till det att containern slog igenom på 1970-talet. En eller flera typer av varor lyftes ombord och stuvades in i de olika lastrummen. Varje låda, tunna och säck fick lastas för sig, för hand.

Transatlantic bildades 1904 och var verksamt i 90 år. Rederiet trafikerade tidigt Sydafrika och Australien. Man tog med sig svenska varor som trä, järn och maskinprodukter ut och återvände med till exempel frukt och fårull.

Funktion: Fraktfartyg

Byggd: 1942.

Innan Stena Line körde passagerare mellan Göteborg och Fredrikshamn gjorde Sessanlinjen det. Att åka med Sessanbåt ansågs vara lite fint. Borden hade vita dukar och stilen var vuxen. Vem som helst hade inte råd att tura till Danmark – inte förrän Stena Line kom in i bilden på 1960-talet, med en ny affärsmodell som byggde på shopping ombord och i Danmark. Låga, priser på kött, smör och sprit. Folkfest!

M/S Prinsessan Margaretha, byggdes 1955 i Helsingör, som Sessanlinjens andra nybyggda fartyg och första färja som bilar kunde köra ombord på tidigare lyftes bilarna ombord. De 115 bilplatserna ombord räckte inte långt. Efter bara sju år på Kattegatt ersattes den av en ny ”sessa” som kunde ta fler bilar.

M/S Prinsessan Marghareta såldes då först till Gotland (och döptes om till Thjelvar), sen till Vasa i Finland där den som Wasa Express trafikerade linjen mellan Vasa i Finland och Sverige fram till 1975. Vidare till Egypten som Al Anoud. Den kantrade i Jordanien 1984 och strandade i Suez 1990. Där höggs det till slut upp 1995.

Funktion: Passagerar- och bilfärja.

I drift: 1954–1990.

Byggd: Helsingør Skibs og Maskinbyggeri A/S.

1948 ändrades lagen så att sjömäns arbetsdag blev åtta timmar, och inte tolv som tidigare. (De som jobbade på land hade haft 8-timmarsdag sedan 1920.) Rederierna behövde då öka antalet sjömän per fartyg. Det ledde till nya typer av fartyg, som kunde lasta mycket, men ändå var tillräckligt små så att de inte krävde större besättning. På det viset kunde rederierna behålla sin vinst. Portia som byggdes för rederiet Svenska Lloyd var anpassat för den nya lagstiftningen och sådana fartyg kallades ”paragraffartyg”.

Portia hade flera systerfartyg. Hon byggdes tillsammans med Cordelia, Silvia och Hermia Vid Uddevallavarvet 1955 Senare kom från andra varv de snarlika fartygen Celia, Ofelia, Valeria och Octavia. Alla med namn från Shakespeare-verk.

Mellan turerna till England lassades (fylldes på) och lossades (tömdes) Portia i Majnabbehamnen, ungefär där Tysklandsterminalen ligger idag.

Funktion: Fraktfartyg.

Byggd: 1955 Uddevallavarvet.

Tankfartyget Vinia byggdes för Svenska Lloyd och kunde lasta 700 000 liter vin vilket motsvarar ca 1 miljon glasflaskor. Det var det första fartyget av sin sort i Sverige. Modellen visar Vinina med Ab Svenska Orientlinjen skorstensmärke eftersom bolaget köpte 25 % av fartyget år 1973.

Vinet pumpades ombord från särskilda lageranläggningar i olika Medelhavshamnar och skeppades sedan till svenska Vin- och Spritcentralens anläggningar. Handelstidningen skrev i juni 1964 att eftersom fartyget inte skulle återkomma förrän till julen så ”får vi resten av året hålla till godo med 1 miljon liter.” 2021 skeppas 220 miljoner liter vin per år till Sverige.

Efter vinkarriären såldes fartyget till Finland och ändrades till vanligt torrlastfartyg. Hon rörde sig över hela världen. 1989 kom fartyget till Beirut där skadades det under inbördeskriget. Hon iståndsattes och kom åter i fart 1991. Det är lite oklart vad som slutligen hände fartyget men 2009 försvinner hon ur registren.

Funktion: Lastfartyg.

Byggd: 1959.

Livsmedel, som till exempel bananer och fisk, behöver hållas kylda under långa transporter från söder till norr. Modellen föreställer ett av många kylfartyg som byggdes för Sahlénrederierna. Winter Water var ett flexibelt fartyg och en gång bland det snabbaste av sin sort. För att fartyget inte skulle gå tomt i någon riktning fraktade fartyget även andra varor utan problem. Ofta bilar och containers.

Fyra likadana fartyg byggdes på Arendalsvarvet här i Göteborg, och två i Landskrona. Dessa var de sista kylfartyg som byggdes vid svenska varv. Sahlénrederierna gjorde konkurs 1984 och Winter Water övertogs av det statliga svenska rederiet Zenith.

Modellen föreställer fartyget under perioden när det senare ägdes av rederiet Bylock & Nordsjöfrakt AB. Hösten 2009 höggs fartyget upp på stranden i Alang, Indien efter att ha fraktat varor i 30 år.

Funktion: Lastfartyg.

I drift: 1979–2009.

Byggd: Öresundsvarvet.

Thebeland var ett ro-ro-fartyg byggt för att frakta varor mellan Skandinavien och Medelhavet. Godset lastades akterut och däckshuset med bryggan (där båten styrs ifrån) placerades därför längst fram på skeppet.

Fartyget var utrustat med egna truckar för stuvning av lasten. Det hade också en egen 25 tons kran och sned ramp i aktern, för att kunna lasta när fartyget låg vid raka kajer. Det här var ett nytt sätt att tänka och innovationerna kom till för att effektivisera lassningen och lossningen.

Ytterligare fem fartyg byggdes i denna serie: Timmerland, Tyrusland, Vasaland, Vegaland och Vikingaland.

Funktion: Fraktfartyg.

I drift: 1978–2013.

Byggd: Ichihara, Japan.

Denna typ av tankfartyg, kallas också supertankers. De fraktar flytande laster oftast olja, med en förhållandevis liten besättning, Stena Kings besättning bestod av 43 personer. Hon var det femte största fartyget i världen, 378 meter långt, när det köptes av Stena 1989.

Modellen är något mindre än modellen av Barranduna, men de är byggda i olika skala. I verkligheten är Stena King nästan fyra gånger så stor som styckegodsfartygen som gick över Atlanten på 1940-talet. Och jämfört med Chapmans Ostindiefarare är Stena King ungefär sju gånger så stor – men kräver ju inte en besättning på 144 personer som 1700-talsskeppen gjorde.

Funktion: fraktfartyg/oljetanker.

Byggd: 1978, Taiwan.

Från 1982 till 2013 åkte Sigyn längs Sveriges kust och gjorde samma stopp om och om igen: Ringhals, Oskarshamn, Forsmark. Ibland också Barsebäck och Nyköping. M/S Sigyn var specialbyggd för sitt enda uppdrag: att transportera det farliga kärnavfallet från Sveriges kärnkraftverk till ett lager i Oskarshamn. Där kyls det radioaktiva avfallet ner, 30 meter djupt ner i berget. Efter 40 år flyttas det till slutförvaring.

Sigyn har mötts av protester från miljöorganisationer många gånger. Förvaringen och den kärnkraftsproducerade elen är ständigt omdiskuterat.

M/S Sigyn var i trafik fram till M/S Sigrids leverans i oktober 2013. Hon lades då upp på Donsö i Göteborgs södra skärgård. I april 2015 såldes hon för upphuggning I Falkenberg. Stena Recycling AB, var totalentreprenör för uppdraget.

Funktion: Atomsopfartyg

Byggd: Le Havre, Frankrike, i drift: 1982–2013

Den här snabbgående bil och passagerarkatamaranen Seacat Danmark tog shoppingsugna passagerare mellan Göteborg och Frederikshavn från 1993. Färjan drevs av det brittiska företaget Sea Catamaran, som konkurrerade med Stena Line genom kortare restid. Med den nya katamaranen tog resan till Danmark bara 1 timme och 45 minuter i stället för tre och en halv timme. Konkurrensen gjorde att även Stena Line satsade på snabbfärjor.

Detta var den sista linjen mellan Sverige och Danmark som startades och drevs med hjälp av taxfreeförsäljning. När EU bestämde att varor skulle säljas med moms mellan länder blev trafiken olönsam och linjen lades ner i augusti 2000. Idag är det bara Stena Line som trafikerar sträckan, och de tjänar framför allt pengar på lastbilstrafiken. Stenas katamaran har länge legat still vid kajen eftersom den är för dyr i drift. Seacat Danmark går numera i trafik mellan Buenos Aires och Montevideo.

Funktion: Passagerarfartyg.

Byggd: 1991, Australien.

Över 200 000 nya bilar passerar Göteborgs hamn varje år. Från Göteborg exporteras Volvobilar, och andra bilmärken kommer hit från andra länder. Othello syntes ofta i Göteborgs hamn innan Walleniusrederierna sålde fartyget till USA 2005.

Otello är ett biltransportfartyg som kan lasta upp emot 6000 bilar. Det kan jämföras med den största Stenafärjan som kan ta 300 bilar. Det finns ännu större bilfartygen som kan lasta mer ändå, över 8500 bilar på en gång. Båtarna är höga och fyrkantiga eftersom man ska få plats med så många bilar som möjligt. Otello har 12 däck och 4 är hissbara för att kunna anpassas efter lastens storlek. Inuti står bilarna tätt packade, ungefär som i ett parkeringshus.

Funktion: Fraktfartyg.

Byggd: 1992, Japan.

Det finns många projekt för att göra sjöfarten mer miljövänlig. Orcelle är ett av dessa projekt. Skeppsbyggare, miljöexperter och industridesigners fick i början av 2000-talet i uppdrag att skissa på ett framtida fartyg som inte orsakar några utsläpp. Den här modellen är från 2005 och då tänkte man sig ett fartyg som var 250 meter långt och kunde frakta 10 000 bilar. Det skulle drivas med hjälp av förnyelsebar energi från sol, vind, vågor och vätgas.

Konceptet har ännu inte förverkligats men olika utvecklingsprojekt pågår. Ett exempel är det svenskägda rederiet Terntank som under 2025 tagit leverans av ett produkttankfartyg som utrustats med liknande uppfällbara stålsegel för att minska bränsleförbrukningen.

Funktion: Konceptmodell.

Fartygsutrustning, fartygsporträtt, fartygsmodeller och varvssamling från handelssjöfart finns i museets samlingar.