I utställningen Arven efter varven får du möta människor och minnen från Göteborgs stora och välkända varvsindustrier. I en omfattande svit av nytagna porträtt, konstfotografier, intervjuer och ljudupptagningar kliver vi rakt in i en unik värld genom fotografen Lena Öritslands kameralins och journalisten Maria Bards texter.
I över ett sekel ljöd slagen från arbetet på varven som hjärtslag genom Göteborg. Här tillverkades och reparerades fartyg åt hela världen. När varvsindustrin stod på sin topp, i slutet av 1960-talet, hade varven i Göteborg upp mot 15 000 anställda. Idag är samtliga varv nedlagda och utsålda men minnena och berättelserna lever kvar.
Utställningen vill ge en personlig inblick i hur arbetslivet kunde vara vid Eriksbergs Mekaniska Verkstad, Götaverken, Lindholmens varv och Arendalsvarvet. Kvinnor och män, arbetare och tjänstemän i en mängd olika yrkeskategorier ger besökaren smakprov på både vardagliga och dramatiska berättelser från deras yrkesliv. Allt inramat av Lenas konstfotografier över rostiga redskap, containrar och kranar på det nedlagda Götaverken Cityvarvet.
Lena Öritsland är utbildad fotograf vid Konstfack i Stockholm, Maria Bard är utbildad journalist vid Göteborgs universitet. Utställningen produceras av Sjöfartsmuseet Akvariet, och sker i samverkan med LO och ABF med stöd av Arbetarrörelsens kulturfond.
Visningar
Lone Petersen
Svetsare Götaverken Arendal 1974–1977
”Alla hade öknamn. Det var sällan man visste hur namnet kommit till, men jag minns historien bakom ett par av dem. Vi hade en plåtslagare som kallades Ryck-i-byx. Han hade hängselbyxor och livrem. När han gick ryckte han upp byxorna i livremmen med armbågarna rätt ut. Min förman kallades för Snapphanen eftersom han hade varit statist i filmen med samma namn. En kille som cyklade till jobbet varje dag året runt hade fått ett litet paket till paketet. Hans fru hade stickat det till honom för att han inte skulle frysa. Det fick lustigkurren i plåtverkstan syn på och då kallades han Dingelidång efter det. Det var väldigt mycket jargong, men jag älskade det.”
Matti Harju
Plåtslagare Götaverken Arendal och Götaverken Cityvarvet 1974–1977
”Jag var svarvare till yrket men i Finland fick man inget jobb. I bästa fall fanns det någon bonde som man kunde hjälpa att samla hö. Aldrig i livet, tänkte jag, så jag stack. Min bror hade flyttat till Göteborg för att jobba på varven och ett år senare kom jag efter. På varven fanns det hur mycket jobb som helst. Eftersom jag var sjutton år och underårig ville de inte anställa mig. Då började jag på Eriksbergs Industriskola där jag utbildade mig till plåtslagare. Vi fick sju kronor och trettio öre i timmen för att gå där, vilket motsvarar ungefär femtio kronor idag. När den första löningen kom köpte jag en fuskläderjacka i galon. Jag kände mig som en playboy.”
Bakgrund
Möt skaparna
Under flera år har fotografen Lena Öritsland och journalisten Maria Bard levt med berättelser från varvens stora tid i Göteborg. De har träffat åtskilliga människor som arbetat på varven och fördjupat sig i deras minnen från en svunnen tid.
Arkivet
Kika i arkiven
Sjöfartsmuseet Akvariet har en unik samling om ca 600 000 fartygsritningar, varav en stor del från de stora varven i Göteborg: Eriksberg, Götaverken och Lindholmen. Botanisera i den spännande historien om Göteborgs varv.