Ritningar

Götaverken

Varvet Götaverken (1841 – 2014) grundades 1841 i Göteborg av Alexander Kieller under namnet Kiellers Verkstad. Namnet ändrades 1867 till Göteborgs Mekaniska Verkstad, då Alexanders son James Kieller blev chef. Till en början fanns verksamheten vid Stora Badhusgatan på Skeppsbron vid Göteborgs södra älvstrand, men från mitten av 1860-talet flyttades mer och mer av verksamheten över till Hisingen. 23 december 1898 brann de flesta av Götaverkens byggnaderna på Hisingen ner i en stor brand.

Bygge vid Götaverken.

Under företagets tidiga historia präglades verksamheten av mångsidighet. Vid sidan av den starkt konjunkturberoende varvsrörelsen tillverkades till exempel ångpannor, järnvägsvagnar, broar, olika typer av lantbruksmaskiner m.m. Från början av 1900-talet inriktades verksamheten mer och mer på varvsindustri, särskilt efter 1906 när James Kieller sålde den största delen av företaget till ett nybildat konsortium. Götaverken fortsatte dock att tillverka annat än fartyg, exempelvis var ångpannor till industrin en viktig produkt fram till 1990.

De nya ägarna 1906 ändrade namnet till Göteborgs Nya Verkstads Aktiebolag. 1916 ändrades namnet igen och varvet blev officiellt AB Götaverken. Varvet kom efter första världskriget att växa till ett av Göteborgs – och under perioder ett av världens – ledande varv. Från andra världskrigets slut expanderade varvsindustrin kraftigt, mycket på grund av starkt ökad världshandel och efterfrågan på nya fartyg. De svenska varvens anläggningar fick ett stort uppsving i och med att de hade klarat sig undan bomber och förstörelse under andra världskriget.

1963 expanderade verksamheten ytterligare, i och med invigningen av Arendalsvarvet, en nybyggd del av Götaverken. 1965 hade företaget 7000 anställda. Trots expansionen präglades verksamheten från 1960-talet av varvskrisen och 1968 byggdes det sista fartyget på Götaverkens område. Från slutet av 1970-talet gjordes kraftiga personalneddragningar och Arendal satsade på alternativproduktion i form av bland annat oljeplattformar, då fartygsbyggandet blev olönsamt. Från 1971 ägdes verksamheten av Salénrederierna AB, men efter bara några år såldes den och blev en del av det statliga Svenska Varv.

Damen Shiprepair Götaverken från vattnet 2013

Verksamheten levde kvar fram till 2014, i form av ett mindre reparationsvarv under namnet Götaverken Cityvarvet, ett namn som etablerades 1993 när det gjordes en nystart med fokus på reparation. Verksamhet köptes år 2000 av Damen Shipyards Group och namnet ändrades i mars 2012 till Damen Shiprepair Götaverken. 24 april 2014 informerade ägarna att verksamheten vid Götaverken avvecklas helt på grund av dålig lönsamhet, konjunktur och konkurrens från varv i andra länder.

Ritningsbeståndet från Götaverken sträcker sig från 1860-tal och fram till 1970-talet.

Lindholmens varv

Lindholmens varv (LMV) (1845 – 1976) startades 1845, då några handelsmän köpte en bit avstyckad mark från Lindholmens säteri och startade en mekanisk verkstad där. De första åren byggdes segelfartyg i trä och det första fartyget stod klart 1848, men snart började man istället ångslupar av järn.

Flygfoto över Lindholmens varv.

De första åren skedde byggandet i relativt liten skala. LMV hade stora ekonomiska svårigheter då det 1858 övertogs av Motala verkstad. Den nya ledningen satsade på LMV, vilket blev starten på en lång period av storskaligt fartygsbyggande. Bortsett från en period under 1920-talet, då ekonomiska bekymmer ledde till att nybyggnationen nästan helt upphörde, så byggde man stora fartyg på området fram till 1971. LMV hade många olika ägare under perioden från 1892, då Motala Verkstad gick i konkurs och Lindholmens varv såldes på auktion.

LMV låg inklämt mellan Eriksbergsvarvet och Götaverken och kunde inte expandera geografiskt åt något håll. Från 1950-talet blev detta ett stort problem, då LMV inte kunde bygga lika stora fartyg som tiden krävde, och som både Eriksbergsvarvet och Götaverken kunde.

1970 övertogs varvet av Broströmkoncernen och ett år senare slogs det samman med Eriksbergsvarvet, också ägt av Broströmkoncernen. Verksamheten på LMV lades slutligen ner 1976 och man hade då byggt cirka 600 fartyg.

Från Lindholmen har vi ritningar från hela produktionstiden.

Eriksbergs mekaniska verkstad

Eriksbergs Mekaniska Verkstad (EMV) (1853 – 1979), varv och mekanisk verkstad grundat 1853 på Hisingen i Göteborg, som till en början enbart tillverkade maskiner och annan mekanisk utrustning. Fartygsbyggnationen kom i gång från 1871, men produktionen av mekanisk utrustning: ångpannor, järnvägsvagnar, broar, olika typer av lantbruksmaskiner, m.m., fortsatte att vara en viktig del av verksamheten.

Fartyg i docka vid Eriksbergs varv.

EMV expanderade under 1900-talet, både geografiskt, antal anställda och i storleken på byggda fartyg. En stor expansion skedde åren precis efter de båda världskrigen, då de svenska varven kunde leverera stora fartyg i rask takt samtidigt som många andra varv i Europa hade lidit stora materiella och ekonomiska skador.

Då varvskrisen inträffade höll EMV ut relativt länge, men drabbades till slut lika hårt som de flesta andra svenska varv. 1975 tog staten över verksamheten i ett försök att rädda den, men ett år senare såldes EMV till konkurrenten Götaverken för 1000 SEK. Då EMVs verksamhet slutligen avvecklades 1979 hade man tillverkat 625 fartyg.