Mellan 1821 och 1930 utvandrade 33 miljoner européer – varav 1,2 miljoner svenskar – till Nordamerika. Ibland kallas emigrationen för historiens största folkvandring. Möt några av dem som utvandrade från Göteborg.
I Sverige utvandrade nästan var fjärde eller femte svensk till Nordamerika under åren 1851-1930. Skälen var främst ekonomiska, men också politiska och relgiösa. Det var bistra ekonomiska tider i Sverige med hård konkurrens om jobben och missväxt. Ångmaskinens genombrott möjliggjorde också snabbare, säkrare och mer förutsägbara resor över Atlanten. Mot slutet av den svenska emigrationen tid grundades Svenska Amerikalinjen 1915 och för första gången fanns nu en svensk reguljär linje med passagerarfartyg från Göteborg till New York.
Fartyget Stockholm på älven, omkring 1915. Svenska Amerikalinjens första fartyg hette Stockholm och var större än något annat fartyg i Skandinavien. Priset för en tredjeklassbiljett för den första resan var 176 kr, vilket skulle motsvara ungefär 85 000 kr idag. Förstaklassbiljetten var ungefär dubbelt så dyr. Arkivbild: Sjöfartsmuseet Akvariet
Berättelsen om systrarna Vera och Sonja är väl dokumenterad i Sjöfartsmuseets samlingar. Sonja och Vera Andreasson föddes 1913 respektive 1915 i Masthugget. Fadern Olof var järnsvarvare och modern Ada var handelsbiträde. När Ada dog i tuberkulos 1922 bestämde sig Olof för att emigrera till New York, dit flera av hans bröder redan flyttat.
Sonja och Vera Andreasson med pappa Olof. Arkivbild: Sjöfartsmuseet Akvariet.
Det var vanligt att familjer emigrerade i omgångar, eftersom det var svårt att ha råd med biljetter till alla familjemedlemmar. Olof tog med sig Vera 1923 ombord på Svenska Amerika Liniens fartyg Drottningholm. Sonja lämnades kvar i Sverige hos släktingar. Under tiden arbetade Olof i USA för att få ihop pengar till Sonjas båtbiljett.
Vera på kajen 1923. Arkivbild: Sjöfartsmuseet Akvariet
Efter drygt två år kunde Sonja äntligen resa. Hon reste med Svenska Amerika Liniens fartyg Stockholm och återförenades med sin far och syster i New York. Sonja och Vera höll en nära kontakt livet ut, gifte sig med varsin svenskamerikan och fick två barn båda två. Det var mest Sonja som höll kontakt med släkten i Sverige via brev och under sommaren 1957 gjorde Sonja ett återbesök i Sverige tillsammans med sin man och dotter. Sonja avled 1995. Veras sista brev hem till Sverige sändes 1 maj 1996, med den sista bilden på de båda systrarna tillsammans. Kort efter detta avled också hon.
Sonja och Vera i New York 1933. Arkivbild: Sjöfartsmuseet Akvariet
Många svenska emigranter blev flitiga brevskrivare och duktiga på att hålla kontakten med nära och kära i hemlandet. Antagligen hade svenskarna vissa fördelar: de var hyfsat läs- och skrivkunniga, Sverige hade en väl fungerande postgång och dessutom låg inte Sverige så långt bort från oceanernas allfarvägar. Det behövdes färre omlastningar och det var därmed en mindre risk för att breven skulle försvinna på vägen.
I Sjöfartmuseet Akvariets arkiv finns flera samlingar av dessa brev från emigranter. Bland annat ett brev daterat 1919, från en kvinna som hette Elis Johnson (kanske Elisabeth?). Hon utvandrade på 1870-talet och kom att leva större delen av sitt liv i Maine i USA. Vid tiden för detta hennes sista brev till hemlandet är hon gammal och har svårt att skriva på svenska – engelska ord finns insprängda i texten och en del svenska ord stavar hon på engelska. Prickarna över ä och ö har fallit bort.
Elis sista brev hem till Sverige. Foto: Sjöfartsmuseet Akvariet
I utställningen Hav av historier kan du möta både Vera, Sonja och Elis – och ta del av fler människoöden på världshavet under 400 år.
Visste du att Sjöfartsmuseet och modellen av briggen Tre Kronor kom att spela en stor roll för ett av de avgörande kapitlen i Utvandrarna?
I utställningen Hav av historier får du stifta bekantskap med människor på världshavet under 400 år. Spana in Andrées polarbåt från Nordpolen, äventyraren Signe Berlins unika arkivfilmer – och mycket, mycket mer.
