Albatrossexpeditionen (1947–1948) färdades över Stilla Havet, Atlanten och Indiska Oceanen och kom att bli en av Sveriges största vetenskapliga expeditioner. Syftet var att undersöka djuphavets botten på ett nytt sätt och materialet kom forskare över hela världen till del.
Den 4 juli 1947 påbörjade Albatrossexpeditionen sin långa resa runt jorden, som skulle vara i femton månader. Djuphaven var vid den här tiden nästan helt outforskade och före resan utvecklades nya instrument och metoder för undersökningarna. Expeditionen uppmärksammades mycket i dåtidens press, men föll senare i glömska i offentligheten. Däremot har forskare från hela världen länge studerat det insamlade materialet.
Albatrossexpeditionen i Stilla havet. Albatross byggdes 1942 vid Lindholmens varv i Göteborg för Broströmskoncernen. Broström sponsrade expeditionen med fartyget, som byggdes om och anpassades med laboratorium och vetenskapliga instrument. Men också med särskilda propellrar som kunde hålla fartyget stilla vid provtagningar. Foto: Sjöfartsmuseet Akvariet.
Under expeditionen gjordes många olika typer av oceanografiska undersökningar för att utforska djuphavens botten och djurvärld. Forskningen visade att havsbottnarna inte var så platta och livlösa som forskarna tidigare trott. Upptäckterna fick stor internationell uppmärksamhet. På Albatrossexpeditionen forskades det inom flera vetenskapliga områden. Framför allt undersöktes djuphavssediment, havsbottens nivåförhållanden, havsvattnets temperatur, salthalt, strålning och ljusförhållanden på olika nivåer i havet – detta på en tid när det inte var möjligt att skicka ner vare sig kameror eller robotar.
Insamlade djur från Amerikanska jungfruöarna. Foto: Sjöfartsmuseet Akvariet
Expeditionen upptäckte också nya platser i havet som var djupare än de man dittills känt till, och ett antal djurarter som inte varit kända tidigare. Dessutom utforskades växter och djur på öarna. Det enorma materialet som samlades in analyserades sedan på Oceanografiska institutionen i Göteborg och många av de insamlade djuren hamnade på Naturhistoriska Museet.
Kolvlodet från Albatrossexpeditionen konstruerades av Börje Kullenberg, docent i oceanografi i Göteborg. Lodet användes för att ta upp sediment från havsbotten. Tidigare hade forskare bara lyckats ta sig ner någon meter i sedimentet, men med kolvlodet nådde de nu 20 meter ner i sedimentet, på flera tusen meters djup. Sedimentproverna avslöjade jordens klimathistoria under miljontals år. Havsbottnarna bar spår efter väldiga katastrofer, klimatiska och vulkaniska.
Arbete med kolvlodet, en banbrytande uppfinning som gav kunskap om jordens klimathistoria. Foto: Sjöfartsmuseet Akvariet
Läkaren John Eriksson fungerade också som expeditionens fotograf och ansvarade för landexkursionerna som gjordes på öarna längs rutten. Både växter och djur studerades och insamlades till forskning. Eriksson tog omkring 1000 foton och filmade 10 timmar film under expeditionen. I utställningen Hav av historier visas filmen ”Djuphav och vulkanöar – John Erikssons Albatrossexpedition 1947-1948”, med klipp från resans omfattande filmmaterial.
I vår utställning Hav av historier får du stifta bekantskap med människor på världshavet under 400 år. Spana in Andrées polarbåt från Nordpolen, äventyraren Signe Berlins unika arkivfilmer, Vilhelm Mobergs brev till museet – och mycket, mycket mer.