I slutet av mars 1942 nådde den dramatiska historien om kvarstadsbåtarna i Göteborg sin kulmen. Efter att tyskarna invaderat Norge två år tidigare låg många norska fartyg i utländska hamnar, bland annat i Sverige. Frågan som uppstod var – vem tillhörde fartygen nu?
På bild syns Skytteren, ett av de fartyg som belades med kvarstad i Göteborg. Vid avfärden besköts det av tyskarna och besättningen sänkte själva fartyget i närheten av Måseskär.
Tyskarna ville ha dem till Norge och tvingade fartygens ägare att kalla hem dem. Men den norska exilregeringen i London ville ha dem till England.
Fartygens öde drogs inför domstol i Sverige, men liknande fall hade aldrig prövats i Sverige och det blev en långbänk av det hela. Fallet fick internationell uppmärksamhet. Fem fartyg som låg i Göteborg smet ut i slutet av 1940 och anlände till England, fullastade med kullager. De övriga fartygen belades med kvarstad – de hade inte tillåtelse att lämna Göteborg.
Tyskarna pressade hårt för att få fartygen. Allvarliga hot framfördes och den svenska regeringen försökte påverka domstolen att döma som Tyskland önskade. Till slut, efter ett halvår, dömdes saken ändå till den norska regeringens favör: denna regering hade laglig rätt till fartygen.
Avfärden för de återstående tio fartygen i Göteborg 31 mars 1942 gick inte att dölja. Sex av dem sänktes på väg till England, två kom fram och två återvände till Göteborg. Av de ca 470 sjömännen på de tio fartygen blev 19 dödade och 236 tillfångatagna. Av dessa dog 44 i koncentrationsläger, en del avrättades.
Både Storbritannien och Tyskland var missnöjda och protesterade häftigt. Engelsmännen kritiserade den svenska dubbelmoralen: tyskarna fick transportera trupper genom landet men engelsmännen fick inte utrusta sina allierades fartyg med kulsprutor. Tyskarna å sin sida kritiserade svenskarna för att engelsmännen hade smugglat ombord vapen. De sista två fartygen fick lämna Göteborg först vid krigsslutet.