Kubakrokodilerna

1978 fick en sovjetisk kosmonaut två kubakrokodiler av Fidel Castro. Arten är mycket sällsynt och har endast sina äggläggningsplatser kring Grisbukten på Kuba, vilket näst intill ledde till artens utrotning vid striderna där 1961. Det sägs att Fidel Castro var mycket förtjust i kubakrokodiler och hade ett antal som husdjur. Hur det än förhåller sig med det, hamnade vid denna tid de två kubakrokodilerna hemma hos kosmonauten i en Moskvaförort. Snart blev badkaret för litet och kosmonauten vände sig till Moskvas zoo som tog emot dem.

1981 hamnade de två krokodilerna på Skansenakvariet i Stockholm där honan lade sina första ägg 1984 och elva små krokodiler föddes. Med tiden har detta krokodilpar fått många ungar. Sjöfartsmuseet sökte nu efter en eller flera alligatorer, men några sådana gick inte att få tag på just då. Men då passade det bra att ta över några av ungarna från Skansenakvariet. Det var fortfarande vinter och vintern 1987 var ovanligt kall. Att få med sig krokodilerna hem blev en prövning. Akvarieskötarna körde upp till Stockholm, lastade in krokodilerna i skötaren Lennart Fedelers Fiat Ritmo och försökte köra i ett sträck hem till Göteborg, med termostaten på tropisk värme. Krokodilerna kravlade omkring fritt i bilen, och bara när de började närma sig Fedelers nacke med sina vassa tänder stannade man till. Djuren klarade resan bra. Skötarna däremot fick ta emot en del bett.

På Sjöfartsmuseet fick krokodilerna Smilets gamla utrymme. Till skillnad från Smilet var nykomlingarna mycket aktiva. De åt sin egen vikt i mat varje vecka. bråkade oupphörligt och utgjorde hela tiden en fara för skötarna. När de varit i Akvariet ett år, på alla hjärtans dag 1988, fick de en tårta formad som en krokodil. Det är oklart vad tårtan var gjord av, men de tog ett bett och lämnade den sedan ifred. De växte snabbt och snart blev de med sitt aggressiva beteende svåra att behålla. De skickades då vidare – några till Kolmården och några till Eskilstuna Zoo. Vad vi vet finns de där fortfarande.