Gotthilf Rosell och plåten

Bredvid Sjöfartsmuseet står Sjömanstornet som är byggt till minne av de svenska sjömän som miste sina liv ombord på svenska fartyg under första världskriget 1914–18 samt under de påföljande åren då många minor fortfarande skördade liv. På tornets sockel står 690 namn. Ett av namnen är lätt funnet: C J G Rosell som arbetade ombord på fartyget Götaland.

Attack till havs

Rosell med det ovanliga namnet Gotthilf som tilltalsnamn, var övermaskinist och chef för dem som jobbade med ångmaskinen ombord. 1915 var han 43 år och hade lång erfarenhet av arbete på svenska fartyg. Götaland var ett stort malmfartyg men med en ganska klen maskin, vilket gjorde att start och stopp tog lång tid.

Sommaren 1915 var man på väg till Narvik för att lasta malm och stoppades då utanför Norges kust av det brittiska krigsfartyget India, ett före detta passagerarfartyg som beväpnats. Mitt i denna manöver exploderade India och sjönk snabbt, torpederat av en tysk ubåt. 160 brittiska sjöman omkom direkt, och ett 90-tal räddades av Götaland medan ubåten låg kvar i ytläge och observerade. De som överlevde attacken sattes iland i Narvik. Götaland lastade malm som planerat, men Rosell chockades av händelsen och grät ofta. Han hade svårt att återgå till sitt normala tillstånd under resten av resan.

Götaland beskjuts

På väg till England, när man siktade den skotska kusten, stoppades man av en ny tysk ubåt, U-17, under befäl av kapten Hans Walther. En vecka tidigare hade denna ubåt sänkt en annat svenskt fartyg, Malmland, som dessförinnan hade kapats av engelsmän. Ubåten ville kontrollera Götaland och signalerade med flaggor. Men det var omkring 1500 meter till ubåten och dålig sikt, så ombord på Götaland kunde man inte uppfatta signalen och kaptenen valde då att gå närmare. På ubåten missuppfattade man detta som en aggressiv handling – vid en kollision skulle ubåten lätt krossas. Ubåten sköt då i snabb följd 15 skott från sin däckskanon. Kaptenen, andrestyrman och Götalands bästa roddare gick omedelbart i en livbåt och rodde mot ubåten. Vissa av skotten flög visslande över deras huvuden.

Till slut träffade en granat Götaland. Den gick in i hörnet på överbyggnaden och exploderade i hytten där Rosell satt och skrev i maskindagboken. Rosell skadades svårt av explosionen – han fick många mindre splitter i benen, magen och underlivet, och en större skärva blottade en bit av hans ryggrad. Man förband honom med det man hade – man använde till och med bordsduken från det stora matbordet men det räckte inte. Han hade svåra smärtor och klagade över att hans ben kallnade. Han blev under eftermiddagen medvetslös och dog senare under natten.

Efter tyskarnas attack på Götaland togs ångmaskinen över av tyskarna och fördes till Cuxhaven på Tysklands Nordsjökust. På vägen dit sänkte man en dansk skonare och en norsk ångare (de var lastade med props, gruvstöttor, till England) och tog ombord deras besättningar. Götaland togs nu till Hamburg och fick ligga där i två månader i väntan på utredning. Utredningen genomfördes – tyskarna anklagade kaptenen för att ha försökt ramma ubåten, men han friades och Götaland släpptes.

Plåten

Tyska myndigheter beklagade djupt det skedda och reparerade Götaland. De skar ut plåten runt hålet där granaten gick in, men vi vet inte varför. Rosell begravdes i Cuxhaven under fulla hedersbetygelser från den tyska flottan. Kransar och blommor kom hemifrån och från kamraterna på Götaland men också från ubåten och från de militära myndigheterna i staden. Vid begravningen åtföljdes kistan av en 20-mans musikkår och ytterligare 50 man från den tyska flottan. Götaland fortsatte sedan med sina malmturer under resten av kriget men klarade sig från fler incidenter.

Andremaskinisten Gustav Johansson från Vänersborg, som nu tagit över som maskinchef, fick med sig den genomskjutna plåten – kanske stal han den – från tyskarna. Han tog den med sig hem till Mölndal, där han behöll den i över 50 år. Den 10 augusti 1967 donerade han plåten till Sjöfartsmuseet. Några dagar senare, på dagen 52 år efter händelsen, berättade han den här historien som också kan styrkas genom andra källor.

Rosell efterlämnade två små barn, en dotter och en son. Sonen växte upp och blev maskinchef han också, men han gick iland och bytte arbete innan andra världskriget bröt ut och slapp därmed att råka ut för något liknande. Han i sin tur fick en son som även han blev maskinchef – men först som pensionär, på ångaren Bohuslän. Efter ett radioinslag om händelsen fick Sjöfartsmuseet kontakt med detta barnbarn: Håkan Rosell, som kunde berätta att hans föräldrar en gång besökte Gotthilfs grav i Cuxhaven. Den sköttes fortfarande om av den tyska marinen.

Plåten finns att se i utställningen Hav av Historier. Den är ett bra exempel på ett museiföremåls värde – ett till synes oansenligt föremål med en berättelse om en svensk sjömans död under första världskriget.