Smilet

De första alligatorerna köptes på postorder från en stor alligatorfarm i Jacksonville i Florida som drevs av en viss Alligator Joe Campbell. En av dessa döptes långt senare till Smilet. I Sjöfartsmuseets arkiv finns fortfarande den medföljande informationsfoldern kvar.

Ankomsten

I utställningen fick de bo i ”Barnens Paradis” som var en särskild barnavdelning som låg på landeriet Johannebergs tomt vid Korsvägen. Barnens Paradis var en mycket välbesökt del av utställningen som bestod av bland annat ett Barnens Zoo och en miniatyrstad som befolkades av kortvuxna personer. Det fanns också två mindre fontäner med ”exotiska smådjur”, där alligatorerna antagligen fick bo. Uppgifterna går isär om hur många syskonen egentligen var, men alla utom Smilet dog snart. De begravdes i hemlighet i en backe vid Korsvägen av en tonårskille som jobbade på Barnens Paradis, men först tog han hem dem och lade på köksbordet för att skrämma sin mamma, vilket hans dotter berättade om många år efteråt.

Efter att Göteborgs stora Jubileumsutställning avslutats köpte Sjöfartsmuseet utställningens akvarium, och även om inte Smilet hade hört till det tidigare, följde hon med på köpet. Akvariet flyttade nu in Ostindiska husets bottenvåning. Bilden är den första vi har som visar Smilet. Mannen bredvid är Hjalmar Östergren, Akvariets skapare. Snart anlände andra alligatorer. En hittades på en båt i hamnen, en på tåget från Stockholm och en simmandes i Göta älv (!). 1956 kom dessutom ytterligare två alligatorungar som döptes till Gunnar och Olle. Smilet mobbade dock sakta men säkert ihjäl alla de andra och blev till sist ensam.

Fakiren hälsar på

En dag 1952 fick Akvariet besök av en Dr Louis Brinkfort från Köpenhamn, känd i Danmark som ”Den hvide fakir”. Han hade fått lov att hypnotisera Smilet, inför journalister från stadens alla tidningar. Först försökte han med en orm som bet honom i fingret, men lyckades sedan faktiskt att söva Smilet – ”det är inte svårt, det kan ni göra själva” ska han ha viskat till akvariepersonalen. Allt var egentligen bara ett PR-trick för att skapa uppmärksamhet kring hans bokförsäljning nästa dag. Brinkfort har gått till historien som den som introducerade yoga i Skandinavien.

Smilet i akvariet

Smilet verkar ha varit en ovanligt vresig alligator och en del trodde att hon var en hane eftersom hon försvarade sig så vildsint. Under lång tid vistades Smilet i med dagens mått mätt eländiga förhållanden i en alldeles för liten ”glaskista” som påminde om en monter. Men i början av 1970-talet byggdes den tropiska avdelningen om helt, aporna försvann och ett riktigt terrarium byggdes. Nu, efter nästan 50 år, döptes Smilet till Smilet, efter en tävling i Expressen. ”Smilet” vann alltså, men andra förslag var exempelvis ”Malliga-Tora”, ”Alli-Gapstor”, ”Ulla Lindström”, ”Maria Callas” och ”Zara Leander”. De vanligaste förslagen var ”Ragata”, ”Agata” och ”Xantippa”. Ett djur som får ett namn blir en personlighet, och då och då uppmärksammade tidningarna henne. Hon fick nu sällskap en sista gång, av alligatorhanen Mao eller Mac (uppgifterna går isär om namnet). Man hade förhoppningar om att en romans skulle uppstå. Smilet hade någon gång på 40-talet lagt ägg utan att något av dem kläcktes. Men förhoppningarna kom på skam. En natt kröp Smilet över hindret man byggt och bet hanen så svårt att det var rena blodbadet när personalen kom på morgonen. Han överlevde, men slutade äta av chocken. Trots veterinärhjälp svalt han långsamt ihjäl och dog efter nio månader. Alligatorer tar tid på sig att svälta ihjäl. Smilet var under sin livstid mest känd för att aldrig röra på sig. Många var helt övertygade om att hon var död redan på 1950-talet. Men när det vankades mat eller när någon kom in och störde henne var hon däremot blixtsnabb.

Med tanke på alla alligatorer som kommit och gått i Akvariet – kan vi verkligen vara säkra på att Smilet verkligen var den alligator som överlevde Jubileumsutställningen? Antagligen inte. Det har alltid varit akvariets linje att det var så, men vi kan inte veta säkert.